Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 03:51

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/asikt/bristen-pa-vardplatser-kan-skada-patienter/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Bristen på vårdplatser kan skada patienter”

Entrén till Södersjukhusets ofta överbelagda akutmottagning på Södermalm i Stockholm. Foto: Thomas Karlsson

INSÄNDARE. Bristen på vårdplatser kan skada patienter. Nu måste konsekvenserna av sjukvårdspolitiken i Region Stockholm utvärderas, skriver ST-läkaren Emelie Sundkvist.

En läkare ska i sin gärning alltid ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Vi ska arbeta utifrån människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och slutligen kostnadseffektivitetsprincipen – i den ordningen.

När man börjar arbeta som läkare i Region Stockholm inser man snart att det är stor diskrepans mellan förväntningar och verkligheten. Det finns nämligen en princip som man inte tidigare blivit introducerad till, överordnad alla andra principer, var för sig och tillsammans. En kalldusch och ofrånkomlig för sjukvårdspersonal, men säkerligen lättpåverkad av Region Stockholms politiker om viljan hade funnits.

Det handlar om vårdplatsprincipen. Sakta introducerad, orubbligt, trots protester och konsekvenser. Under förklädnaden ”förändringsresa” har Region Stockholm avsiktligt minskat antalet vårdplatser utan att ta hänsyn till behovet hos våra patienter.

Vårdplatsprincipen har tagit över barnmedicin. Jag är inte immun, tvärtom – jag är ST-läkare, läkare under utbildning.

På grund av vårdplatsbrist har jag blivit expert på optimering av utrymme. Hela avdelningar är stängda på grund av brist på sjuksköterskor, så jag skapar utrymme. Jag vårdar och lägger in barn i närheten av där det faktiskt finns en sjuksköterska: förråd, expeditioner och korridorer.

På grund av vårdplatsbrist har jag blivit expert på att utnyttja mina kollegor. Jag verkar förstående, men kör över dem ändå. Tröstar när de gråter av utmattning, men önskar mig ändå diverse kontroller och prover. Jag uppmuntrar dem att äta för det verkar ibland glömmas bort, men stör dem ändå när de precis har satt sig.

På grund av vårdplatsbrist har jag blivit expert på att inkludera föräldrar i vården och ge ansvarskänsla där den inte ska behöva finnas. ”Ert barn behöver inte alls en plats med övervakning, ni kan göra det själva.” ”Ring på klockan om något börjar pipa – tryck en gång för hjälp, tryck två gånger för panik.” På grund av vårdplatsbrist har jag blivit expert på att normalisera galenskaper.

Vår etiska kompass är inte skapt för den här miljön. Det ger en etisk stress som heter duga.

När vi tvingas handla och ta beslut enligt vårdplatsprincipen riskerar vi att skada våra patienter. Lidande, fysisk eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits.

Det är själva definitionen av en vårdskada. Patientsäkerhet definieras som skydd mot vårdskada. Vet ni vad jag gör med patientsäkerheten? Jag misshandlar och försummar den. Vårdplatsprincipen går alla gånger före patientsäkerheten.

Inte alla mina kollegor går med på att arbeta under dessa förhållanden. Nästan var tredje yngre läkare funderar på att lämna yrket. Inte så konstigt kanske, när Region Stockholm skapar en arbetsmiljö där vi tvingas bryta mot våra etiska principer och patientsäkerhetslagen. Glöm patienten – Region Stockholm skapar läkare högspecialiserade på vårdplatsvård, ingenting annat.

Jag förstår inte när det blev Region Stockholms uppgift att motarbeta min utveckling till att bli en bra läkare. Jag önskar innerligt att regionens politiker utvärderar konsekvenserna av politiken ni för, för jag tycker inte om den läkare som jag börjar bli. Gör ni?