Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 22:07

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/asikt/minskade-klyftor-kravs-for-att-stoppa-gangbrott/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Minskade klyftor krävs för att stoppa våldet”

Skotthål i lägenhetsfönster i Alphyddan i Nacka efter skottlossningen med maskingevär i söndags kväll när två oskyldiga män skadades svårt. Foto: Anette Nantell

INSÄNDARE. Att minska de ekonomiska klyftorna är enda sättet att få slut på gängkriminalitet och skjutningar. En bättre organiserad och effektivare polisverksamhet räcker inte, skriver Per Sundgren, ordförande i stiftelsen Jämlikhetsfonden.

Hur ska vi råda bot på den gängkriminalitet och de skjutningar som brett ut sig främst i vissa förortsområden? Visst, fler poliser, en bättre organiserad polisverksamhet, snabbare ingripande mot de ungdomar som begår brott behövs. Men fler ungdomar som sitter allt längre tid i fängelse har aldrig varit en lösning.

Framför allt behövs åtgärder som bryter segregationen. Så hur gick det till när dessa bostadsområden med stor invandrad befolkning, låga inkomster, sociala problem och hög kriminalitet skapades? 

Efter andra världskriget fördes en framgångsrik social bostadspolitik med verktyg som kommunalt planmonopol, fördelaktiga statliga lån och allmännyttiga bostadsbolag. Effekten blev att segregationen minskade.

I Stockholm flyttade arbetare och tjänstemän från dåliga bostäder i innerstaden till nybyggda lägenheter i förorter som Bandhagen, Farsta och Vällingby. Dessa nybyggda områden var hyggligt blandade.

Sedan kom miljonprogrammet (1965-75) med ett massivt byggande av hyreslägenheter samtidigt som bostadspolitiken släpptes ut på marknaden. Hyresregleringen och fasta priser på bostadsrätter avskaffades.

De som flyttade till eget hem fick så förmånliga skatteavdrag att de i praktiken kunde bo gratis när inflationen urholkade penningvärdet. Effekten blev att de nybyggda hyreshusområdena tömdes på familjer med ekonomiska resurser som flyttade till nybyggda villaområden.

In i hyreshusen flyttade de som stod längst bak i bostadsförmedlingens köer, ofta de som var nya i Sverige. Som ordförande i Stockholms bostadsförmedling under 1980-talet kunde jag följa denna process. Det hyresboende som missgynnades ekonomiskt blev i allt högre grad ett boende för en underklass, som bestod av fattiga svenskar och invandrare. 

Snart tippade dessa områden över och fick en befolkning som allt mer kom att domineras av invandrare. Detta påverkade förstås förskolor och skolor och de svenskar som var kvar ville inte att deras barn skulle gå i förskolor eller skolor där nästan inga av deras kamrater hade svenskt modersmål.

Även de invandrare som hade ekonomiska resurser och utbildning sökte sig bort från dessa bostadsområden. De lediga lägenheterna fylldes snabbt på med nyanlända invandrare. 

Den ökade segregationen förde med sig växande sociala problem. De sociala projekten för att bryta segregationen har varit otaliga, och i stort sett har alla misslyckats.

Segregationen har förstärkts som en direkt konsekvens av den ekonomiska ojämlikhet som stadigt ökat sedan 1980-talet. Det är med våra pengar vi väljer våra grannar. Dagens bostadsmarknad fungerar som ett perfekt sorteringsinstrument. 

En bättre organiserad och effektivare polisverksamhet är välkommen. Men så länge inget avgörande sker som bryter en utveckling mot växande ekonomiska klyftor kommer de problem vi nu ser att ständigt återskapas.