Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 06:29

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/asikt/moralkompassen-snurrar-runt-pa-hm/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Moralkompassen snurrar runt på H&M”

Foto: Magnus Hallgren

SVAR PÅ INSÄNDARE. Det hedervärda hade varit att H&M svarat att man tar sitt hållbarhetsansvar och börjar marknadsföra och sälja kläder där materialet inte är nedslitet i förväg, skriver Erik Kärnekull.

Det är glädjande att ett multinationellt företag som H&M väljer att besvara min insändare. Det ska företaget ha all heder av. Emellertid är svaret en besvikelse.

Min insändare handlar om två saker, dels VAD som H&M väljer att marknadsföra, dels till vilken kundgrupp man vänder sig. H&M väljer att nogsamt undvika båda dessa frågeställningar och svarar i stället på HUR man tillverkar dessa plagg.

Det hedervärda hade varit att H&M svarat att man tar sitt hållbarhetsansvar och börjar marknadsföra och sälja kläder där materialet inte är nedslitet i förväg – och framför allt slutar att marknadsföra dessa trasiga och slitna kläder till barn. Att man minskat farliga ämnen och tillverkningsprocesser när man gör dessa varor torde vare en självklarhet för varje ansvarskännande företag.

Vidare får man intrycket av H&M:s svar att de begagnade kläder som H&M samlar in blir till nya kläder som ”återbrukas [...] om och om igen”. Detta är ju inte med sanningen överensstämmande. 

Enligt David Palm på teknikkonsultföretaget Ramböll (DN 29/9 2017) blir mer än 99 procent av alla återvunna bomullstextilier lump och stoppning. De få plagg av återvunnen bomull som går att finna i butikerna är i stället i princip alla tillverkande av återvunna lakan eller annat som består av 100 procent vit bomull. Och de träningskläder som marknadsförs som ”återvunnen polyester” är oftast inte gjorda av gamla plagg, utan av petflaskor. Så var det med det!

Det är obegripligt hur H&M å ena sidan kan hävda att ”ett av våra fokusområden handlar om att minimera användningen av naturresurser” och å andra sidan tillverka ett helt och nytt plagg som väger 200 gram vilket man sedan under kostsamma former sliter ned det så att det väger 150 gram för att det ska se coolt ut. Detta går ju inte ihop!

Emellertid framskymtar i svaret från H&M det egentliga skälet för varför man inte vill sluta med detta uppenbara slöseri. Man skriver nämligen att H&M vill ”erbjuda det som våra kunder vill bära för att uttrycka sin personliga stil”. Sällan har uttrycket ”Money talks, moral walks” haft en bättre illustration.

Det är löjeväckande att H&M, som man låter påskina, skulle vara en liten herrelös jolle som planlöst driver runt på modemarknadens stormiga hav och bara är offer för alla kastvindar som kommer.

H&M återfinns bland de fem största reklamköparna i Sverige, endast ICA och Coop är större. Självfallet har H&M ett enormt genomslag i modetrenderna hos medelklassen. Vad har hänt med H&Ms verkliga samhällsengagemang? 

Historiskt har H&M nämligen inte backat för att markera detta samhällsengagemang när man exempelvis på ett förtjänstfullt sätt valde lite mulligare modeller i sin reklam för att markera att man ville bryta med modellbranschen förkärlek till anorektiska modeller.

Varför kan då inte H&M välja att gå i bräschen för att bryta slit och slängtrenden inom modeindustrin genom att marknadsföra hela, otvättade och oslitna jeans?

Eller saknar H&M numer den inre kraften att faktiskt våga bryta med en fullständigt destruktiv modetrend och motstå den mefistofeliska frestelsen att även tjäna pengar på detta ohållbara sätt att ”uttrycka sin personliga stil”?