Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 20:28

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/asikt/nedrustad-forskning-pa-karolinska-drabbar-hela-landet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Nedrustad forskning i Stockholm drabbar hela landet”

Huvudentrén till Nya Karolinska universitetssjukhuset i Solna där nyligen 250 läkare och 350 undersköterskor varslades om uppsägning. Foto: Magnus Hallgren

INSÄNDARE. Nedrustningen av forskningen i Stockholm drabbar sjukvården i hela landet. Nu måste politikerna vända utvecklingen innan ännu mer hunnit förstöras, skriver Lars Klareskog, Anders Ekbom och Kerstin Brismar, seniora professorer på Karolinska institutet.

Klinisk forskning och dess snabba tillämpning i praktisk sjukvård är det som mest av allt ger patienter god behandling, ibland bot och ofta förhindrar sjukdom.

Sverige har länge varit en framstående nation inom klinisk forskning, mycket tack vare god kontakt mellan praktisk vård och forskning. Den kliniska forskningen i anslutning till sjukvården har också varit viktig för svenska och internationella läkemedelsföretags satsningar i Sverige.

Stockholmsregionen, och särskilt Karolinska universitetssjukhuset, har länge stått för nästan 40 procent av den kliniska forskningen i landet och för stora delar av utbildningen av nya medarbetare i vården. Men just nu pågår en dramatisk nedrustning.

Denna nedrustning har fått betydligt mindre uppmärksamhet än de ekonomiska problemen kring Nya Karolinska i Solna (NKS), men kan få ännu allvarligare konsekvenser för framtida sjukvård i hela landet och Sveriges ställning som kunskapsnation.

Nedrustningen gäller både Stockholmssjukvården som helhet och Karolinska universitetssjukhuset och då särskilt Nya Karolinska (NKS). Nedan följer en kort sammanfattning av vad som pågår:

Det nya sjukhuset NKS var i den ursprungliga planeringen aldrig tänkt att vara likställt med ”universitetssjukvården i Stockholm”. I stället var idén att NKS skulle kompletteras med en ”nätverkssjukvård” där den vård, forskning och utbildning som inte fick plats på NKS skulle utvecklas i nära samverkan med sjukhuset.

Men denna kompletterande universitetssjukvård finns inte. I stället finns en stor mängd internt konkurrerande, mestadels privata, vårdvalsenheter som tar hand om den utflyttade vården. En omfattande dokumentation visar att det inte är möjligt att bedriva en kombinerad vård-, forsknings- och utbildningsverksamhet i dessa vårdvalsenheter. Samtidigt är det dessa vårdval som slukar en stor del av de resurser som tas från den vård där forskning bedrivs och allvarligt sjuka hittills vårdats. 

Detta innebär i vissa specialiteter att den kliniska patientinriktade forskningen och vidareutbildningen av läkare och kliniska forskare riskerar att upphöra. Välbeskrivna exempel finns bland annat från hudsjukvården och från specialiteten för öron, näsa och hals.

Inte heller den kvarvarande verksamheten vid NKS fungerar som ett universitetssjukhus där vård, forskning och utbildning integreras. Inom många områden, beskrivet i en artikel om traumasjukvården i Svenska Dagbladet (den 8 november 2019), är NKS uppdrag begränsat till de mest högspecialiserade fallen. Men med detta begränsade uppdrag kan vare sig vård, forskning eller utbildning bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

Man måste träna på det enkla för att klara det svåra, och man måste forska på de sjukdomsfall som ännu inte hunnit bli de mest komplicerade för att förstå och förhindra komplikationer. Dessa problem kommer givetvis att ytterligare förvärras med de senaste varslen av 250 läkare, varav många också är forskare.

På NKS är dessutom arbetslokaler och därmed miljöer för integrering av vård, forskning och utbildning försvunna. Det beror på att den dåvarande SLL-ledningen i samband med beslutet att bygga NKS med den så kallade OPS-lösningen 2010 strök arbetsrum där vårdpersonal, forskare och lärare vid ett universitetssjukhus normalt träffas och skapar de kreativa miljöer som är själva basen i ett fungerande universitetssjukhus. Någon ersättning för dessa miljöer har aldrig skapats. 

Försök pågår att skapa olika så kallade ”hemvister”, men dessa är spridda och oftast otillräckliga. Detta innebär också att laboratorieforskare vid det nya Bioclinikum och närliggande nationellt finansierade SciLifeLab får allt svårare att arbeta med kliniska problem.

Denna kraftiga nedrustning av möjligheterna till klinisk forskning i landets tidigare och troligen fortfarande största kliniska forskningsmiljö har väckt stor oro och många protester bland forskare och bland andra verksamma i Stockholmssjukvården. Ett exempel är det brev som redan 2017 sändes från 50 kliniska professorer till ledningen för dåvarande SLL.

Ett annat kommer från en utredning (gjord på uppdrag av SLL), också 2017, där intervjuade kliniska forskare, ledare i sjukvården och företrädare för läkemedelsindustrin uttryckte sin stora oro över de försämrade möjligheterna för klinisk forskning i Stockholm.

Att den politiska ledningen för Region Stockholm valt att omorganisera sjukvården så att inte bara sjukvården av de allvarligast sjuka drabbas, utan också att forskning och utbildning, förstörs är uppenbarligen ett politiskt val. Regionen är fortfarande Sveriges rikaste vad gäller skatteintäkter, men det är finansieringen av de privata vårdvalsenheterna, inte den vård där forskning och utbildning bedrivs, som prioriteras. 

Som svar på den massiva kritiken brukar man hävda att regionen bidrar med forskningsfinansiering och att många forskningsartiklar fortfarande produceras. Men dessa artiklar är resultat av forskning som gjordes innan den nu pågående nedrustningen började. Och den huvudsakliga finansieringen av klinisk forskning, den som genereras i från nationella och internationella källor av forskarnas själva, kommer inte att kunna fortsätta utan samverkan med mellan forskning och vård.

Det som sker i Stockholm har betydelse inte bara lokalt, utan också för den framtida vården i hela landet och för Sveriges ställning som kunskapsnation inom klinisk medicin. Därför behövs både en medvetenhet om problemen på nationell nivå och en realistisk aktionsplan som kan vända utvecklingen innan ännu mer hunnit förstöras.  

Två förslag som presenteras i det brev och den utredning som nämnts ovan är:

1. Skapa möjlighet att förena vård, forskning och utbildning i hela Stockholm genom att minska uppdraget för de splittrande vårdvalen och i stället skapa samarbeten mellan sjukhus och öppenvårdscentra som har som sin sin specifika uppgift att förena vård, forskning och utbildning.

2. Ge Karolinska och särskilt NKS ett uppdrag som är bredare än bara för den mest högspecialiserade vården, så att det blir möjligt att också inom sjukhuset förena vård, forskning och utbildning, det vill säga göra det som är grunden för ett fungerande universitetssjukhus.

Att fortsätta nedrustningen av Stockholms universitetssjukvård och Karolinska som universitetssjukhus vore en stort svek mot patienterna och generationer av sjukhusverksamma forskare som byggt upp den kunskap som dagens vård bygger på. Sveket mot kommande generationer av patienter vore ännu större.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt