Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 13:25

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/asikt/pinsam-brist-pa-kvinnliga-nobelpristagare/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Pinsam brist på kvinnliga Nobelpristagare”

Litteraturpristagaren Kazuo Ishiguro var en av alla manliga Nobelpristagare 2017. Foto: Jonas Ekströmer/TT

INSÄNDARE. Återigen lyser kvinnliga forskare inom naturvetenskapen med sin frånvaro när Nobelprisen delas ut. Den fortsatta manliga dominansen är en skam för Sverige, skriver Elisabet Rydbeck.

Så har då årets Nobelpristagare utsetts. Överraskande vad gäller könsfördelningen?

Nej! Återigen lyser kvinnliga forskare inom naturvetenskapen med sin frånvaro.

Förra året fick två kvinnor pris i fysik och kemi. Kanske anses den kvinnliga kvoten av pristagare fylld för detta årtionde?

För två år sedan var det bara män som fick Nobelpriset. I en artikel i DN (6 oktober 2017) uttryckte sig Göran K Hansson, sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien, på följande sätt: ”Man hade hoppats att vi gradvis skulle få en bättre fördelning. Det är naturligtvis otillfredsställande. Jag trodde nog att vi skulle ha kommit längre.”

Av artikeln framgår att man betonar vikten av att nominera kvinnliga forskare. Hansson anser också att det är ganska rimligt att man ifrågasätter Nobelprisets ojämställdhet. Det framgår även att endast nio procent av pristagarna under 2000-talet var kvinnor. Och den statistiken lär inte ha förbättrats efter årets val.

I SR-programmet ”Vetandets värld” (9 oktober 2019) säger Gunnar von Heijne, professor i teoretisk kemi vid Stockholms universitet, att man inte vill spä på ”könsobalansen” så man försöker få fler kvinnor nominerade. Men vad händer sedan när valet väl ska ske?

Det är en skam för ett land som Sverige och för de som utser Nobelpristagare att år efter år förbigå alla duktiga kvinnliga forskare inom naturvetenskapliga discipliner. Vi vill ju gärna i det här landet se oss som föregångare vad gäller jämställdhet och vara ett föredöme för andra länder. Men när det gäller att utse Nobelpristagare tycks gamla strukturer och invanda mönster vara rådande.

Vad gäller litteraturpriset så var det helt enligt förväntan, en kvinna och en man. Något annat hade väl varit otänkbart? Jo, man hade väl kunnat utse två kvinnor, eller hade det varit för djärvt?

Jag fortsätter att vänta på någon form av jämställdhet bland pristagarna på podiet i Konserthallen den 10 december. Men hur många år till ska det dröja?