Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-16 01:52

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/asikt/svenska-grisar-lever-under-vidriga-forhallanden/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Svenska grisar lever under vidriga förhållanden”

Bild från svensk grisfarm tagen i år enligt Djurrrättsalliansen, som enligt egen utsago dokumenterat 15 grisfarmar (mot hundra för tio år sedan). Vilka gårdar bilderna tagits på vill inte organisationen berätta. I ett mejl till DN Åsikt skriver Djurrättsalliansen att ”vårt syfte inte är att peka finger eller hänga ut enskilda bönder”, utan att ”visa hur industrin generellt ser ut”. Foto: Aitor Garmendia/Djurrättsalliansen

INSÄNDARE. Många svenska grisar lever under vidriga förhållanden. Nya bilder från Djurrättsalliansen visar att ingenting verkar ha hänt på tio år, skriver författaren och veganen Mian Lodalen.

Strax före jul för tio år sedan stod jag tillsammans med en liten grupp aktivister utanför Elmiamässan i Jönköping där Sveriges grisföretagare höll inspirationsdag. Djurrättsalliansen hade just offentliggjort fotografier och film från hundra svenska grisfarmer och vi ville visa dem inne på mässan att vi nu visste hur verkligheten såg ut för Sveriges drygt två miljoner grisar.

Bilderna som kablades ut skapade en chockvåg genom landet.  Upprörda läsare instämde i rubriker som ”skakande avslöjande”, ”vanvård” och, ”djurplågeri”. Sveriges Djurbönders vd avgick och politiker slog fast att ”så här ska det inte se ut”. 

I dag, tio år senare, tar jag del av Djurrättsalliansens nya bilder från den svenska grisindustrin. Min första reaktion är att det måste vara återanvänt material från 2009. Men bilderna är nytagna och miljön är identisk med den som djuren genomled för tio år sedan.

Ingenting verkar ha förändrats. Djuren står kvar i betongboxar utan strö. Det är smutsigt och trångt, många är sjuka och skadade. 

Så här ser det ut i det land som skryter med att ha världens bästa djurskyddslagstiftning. Hur är det möjligt? Hur kan det få fortgå? 

Och fakta kvarstår: i grisindustrin trängs tio grisar på nio kvadratmeter. De lever på betonggolv, har ingenting att sysselsätta sig med. De får aldrig gå ut, aldrig böka i jorden, aldrig gyttjebada, aldrig springa på gräs. När de är sex månader gasas de ihjäl under plågsamma former.

Vi utsätter djur som vi tar oss rätten att äta för ett omätligt lidande, trots att alla i den rika delen av världen är väl medvetna om att vi inte måste äta kött för att överleva, att fullgoda alternativ finns. 

Att fasa ut den föda som alstrar ett livslångt stort lidande för kännande varelser – och till sist bli vegan, är mitt livs bästa beslut och jag gläds över att allt fler väljer att inte stödja den orättfärdiga verksamhet som köttindustrin utgör. 

Snart står glädjens helg för dörren. Låt julen få vara en kärlekens högtid där vi kan visa respekt för både djur och människor.