Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 21:57

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/debatt/repliker/ibn-rushd-har-agerat-inom-ramen-for-folkbildningens-villkor/

Repliker

”Ibn Rushd har agerat inom ramen för folkbildningens villkor”

SLUTREPLIK DN DEBATT 5/9. Utifrån Erik Amnås rapport och våra egna uppföljningar gör vi bedömningen att Ibn Rushd har agerat inom ramen för de villkor som gäller för folkbildningen. Men vi konstaterar också att studien visar på svagheter som studieförbundet måste hantera, skriver Catharina Håkansson Boman och Maria Graner, Folkbildningsrådet.

Statens stöd till studieförbunden har diskuterats flitigt den senaste veckan efter att professor Erik Amnå presenterat sin studie ”När tilliten prövas”. Erik Amnå har på Folkbildningsrådets uppdrag undersökt det muslimska studieförbundet Ibn Rushds verksamhet i förhållande till demokrativillkoret för statsbidraget.

Ibn Rushd är ett av tio studieförbund som får statsbidrag genom Folkbildningsrådet. Erik Amnås studie visar att studieförbundet bidrar till att uppfylla målen för folkbildningen, men innehåller också exempel på svagheter och felsteg i verksamheten.

Vi välkomnar en diskussion om statsbidragen till folkbildningen. Erik Amnås rapport är ett viktigt underlag i Folkbildningsrådets fortsatta arbete. Vi följer varje år upp hur statsbidraget till studieförbunden används i förhållande till statsbidragsvillkoren och statens syften med stödet till folkbildningen. Det gör vi genom att samla in och analysera verksamhetsstatistik, styrdokument samt årsredovisningar och andra ekonomiska underlag. Vi gör årliga uppföljningsbesök och kontrollerar studieförbundens egen granskning av sin verksamhet och sina deltagare. Vi återrapporterar varje år till regering och riksdag i vår årsredovisning och andra rapporter.

Varje studieförbund ansvarar för sin verksamhet och för att statsbidraget används i enlighet med villkoren. Studieförbunden har därmed en stor frihet men också ett stort ansvar för hur statsbidragen används.

Flera studieförbund äger egna kursgårdar eller andra verksamhetslokaler. En del har också aktiebolag knutna till sig för att kunna bedriva uppdragsverksamhet, såsom arbetsmarknadsutbildningar. De flesta studieförbund har en bredd av intäkter, från offentliga bidrag och deltagaravgifter till intäkter från upphandlad verksamhet och andra uppdrag. 

Fördelningen mellan olika intäkter ser olika ut i olika studieförbund. Kommersiell verksamhet måste dock organiseras på så sätt att inte statsbidraget används för annan verksamhet än dess ändamål. Att studieförbunden har andra intäkter och ett eget kapital är ofta nödvändigt för att de ska kunna ta sig an nya samhällsutmaningar och bygga upp nya verksamheter. Detta blev tydligt till exempel hösten 2015 då många asylsökande kom till Sverige. Studieförbunden lyckades på kort tid, med en stor arbetsinsats och ett brett ideellt engagemang etablera en viktig verksamhet för de asylsökande.

Utifrån Erik Amnås rapport och våra egna uppföljningar gör vi bedömningen att Ibn Rushd har agerat inom ramen för de villkor som gäller för folkbildningen. Men vi konstaterar också att studien visar på svagheter som studieförbundet måste hantera. Det är positivt att Ibn Rushd i sin replik visar på en vilja att vidta åtgärder. Vi hoppas att Amnås rapport kan ligga till grund för såväl Ibn Rushds som den samlade folkbildningens fortsatta utveckling. Att friheten förutsätter tillit, och tilliten förutsätter öppenhet kan vi bara instämma i.