Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-09 09:38

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/debatt/repliker/skambelaggande-ar-inhumant-och-inget-for-klimatrorelsen/

Repliker

”Skambeläggande är inhumant och inget för klimatrörelsen”

REPLIK DN DEBATT 29/11. Det finns alltid en risk att moralism och skambeläggande frodas när en del av lösningen på ett problem är att människor bör ändra beteende. Vi känner igen det från diskussionen om fetma och matvanor, om kriminella tonåringar och föräldraansvar och nu när akut klimatkris och konsumtion diskuteras, skriver klimataktivisten Boel Vallgårda.

Skambeläggande av konsumtion och flyg, tar konsumtionsforskaren Karin M Ekström förtjänstfullt upp, samtidigt som hon på ett nyanserat sätt problematiserar konsumtionens effekter för miljön. Tyvärr blir hon för generell när hon beskriver vem som använder begreppet skam.

Begreppet skam används inte av klimatrörelsen. Ingen av oss vill känna skam och tror jag att klimatrörelsen skambelägger mig tar jag avstånd från den. Skam känns ju enbart i relation till en grupp man ser sig tillhöra och är förbundet med rädsla för utstötning från den gruppen. Och grupper man inte tillhör, kan man inte bli utstött ifrån.

Sprids uppfattningen att klimatrörelsen skambelägger, skapas ett avståndstagande hos allmänheten. Detta är allvarligt eftersom många fler behöver engagera sig för klimatet, om vi ska få till nödvändiga politiska beslut.

Begreppet flygskam används däremot flitigt av journalister och krönikörer och nu etableras alltså även ordet konsumtionsskam.

Visar den rika världen att en ohållbar livsstil inte längre är eftersträvansvärd, lär det påverka den snabbt växande medelklassen i övriga världen, som gärna efterliknar vår livsstil.

Det är säkert många som känner sig förträffliga och lite bättre än andra därför att de är ovanligt flitiga källsorterare, tar tåget ut i Europa eller rullar fram i sin tysta elbil. Men för flertalet människor beror deras beteendeförändring på en vilja att bidra till en hållbarare värld.

De flesta i Sverige har en berättigad oro för fossilutsläppens konsekvenser och ansvariga politikers bristande handlingskraft, som gör att utsläppen på global nivå nu ökar snabbare än någonsin. I vår rika del av världen är beteendeförändringar som minskad pryl- och textilkonsumtion, mindre bilåkande, mindre köttätande och mindre flygande, nödvändigt om vi ska ha en chans att halvera fossilutsläppen till 2030. Samtidigt krävs givetvis kraftfulla politiska beslut samt teknikomställning och nya affärsmodeller.

När Extinction rebellion, Friday for future, Vi håller oss på Jorden, Naturskyddsföreningen, Klimataktion, Jordens vänner med fler delar av miljörörelsen nu kampanjar mot Black Friday eller för att vi ska avstå från att flyga, är inte problemet att de moraliserar och skambelägger. Det gör de inte. 

Deras strategi är tvärtom att uppmuntra oss att gå före och vara förebilder, inte bara för människor i vår närmaste omgivning utan även för andra länder. Kan vi, kan andra. Vill vi, vill andra. Det kallas klimatledarskap.

Visar den rika världen att en ohållbar livsstil inte längre är eftersträvansvärd, lär det påverka den snabbt växande medelklassen i övriga världen, som gärna efterliknar vår livsstil.

Den stora utmaningen är att det tar så lång tid innan tillräckligt många människor engagerar sig och tar ett tillräckligt klimatansvar, vi har tiden emot oss. Den återstående utsläppsbudget, tills vi globalt måste vara utsläppsneutral för att klara 1,5 gradersmålet, försvinner i katastrofalt snabb takt.

Att då antyda att klimatrörelsen använder skambeläggande, fördröjer det nödvändiga breddningen av engagemanget. Det ger människor ännu ett försvar, en ursäkt, att inte ta konsekvensen av sin vetskap om att vårt sätt att leva i den rika världen är ohållbart för människor och natur.