Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 10:28

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/familj/till-minne-ingvar-paulsson-1/

Familj

Till minne: Ingvar Paulsson

Som tidigare meddelats har en av Baptistsamfundets ledargestalter Ingvar Paulsson, Södertälje, avlidit nära 85 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Karin, sönerna Nippe, Claes och Anders med familjer.

Ingvar Paulsson var född i Östertälje och levde hela livet i hemkommunen Södertälje. Hans liv präglades av tänkande och handlande i folkrörelseanda. Två spår har löpt jämsides – det politiska och det frikyrkliga.

Hans första arbete var vid SJ där han engagerades fackligt. Han blev ombudsman i HSB och många år förbundssekreterare i Broderskapsrörelsen. Hans sista anställning var i Föreningssparbanken som kommunikationsansvarig för dess folkrörelsekunder. Han var ledamot i kommunstyrelsen och vice ordförande i kommunfullmäktige.

I hans barndomsbygd gick alla i söndagsskola, så också Ingvar. Tonårig mötte han baptismen och beslutade efter grundlig eftertanke att döpas.  Det krävde mod att gå en annan väg än familjens. Scouting blev hans ungdoms föreningsform. 

Ingvar valdes in i Baptistsamfundets missionsstyrelse, blev vice ordförande och var under tio år ordförande (1985–1995). Som ledare var han säker och snabb, i regel ordknapp men i rätt ögonblick redo med en rapp kommentar som lättade stämningen. Konferensförhandlingar ledde han med precision, hanterade knepiga turer i debatter och lät klubban falla så tydligt att ingen tvekade om vad som beslutats. Med säker rättskänsla, respekt för varje människas värde letade han lösningar på svåra utmaningar. 

Som ledare i Baptistsamfundet växte hans perspektiv i den internationella baptismen - han deltog i kongresser världen över, besökte systersamfund och lekmannakonferenser, särskilt i Östeuropa.

Som pensionär betjänade han omgivningen på många sätt – i hem och familj, i församlingens pensionärsgemenskap och som borgerlig begravningsförrättare. 

Många delar familjens saknad och minns Ingvar med tacksamhet. Vänkretsen minns en genuin folkrörelseperson som mötte livet med nyfikenhet och påverkansiver. Att samarbeta med Ingvar Paulsson var rikt – man delade på ansvaret och kände stöd av hans tankereda och varma hjärta. Församlingar och medarbetare i baptistsamfundet minns hans besök, generationer av en gång unga lägerdeltagare minns hans föredöme som scoutledare. De som med Ingvar delat nära arbetsgemenskap och vänskap sedan ungdomsåren tackar Gud för år tillsammans med en redbar och alltid redo färdkamrat.