Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 21:51

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/familj/till-minne-karin-hoglund/

Familj

Till minne: Karin Höglund

Karin Höglund, Upplands Väsby, har avlidit i en ålder av 82 år. Närmast anhöriga är maken Lars-Erik, dottern Helena med man Anders och barnbarnet Andreas, samt systern Maria.

Karin föddes i Stockholm och växte upp i Edsviken. Hon utbildade sig till textillärare och arbetade fram till pensionen i olika skolor i Täby. Sedan 1971 har hon varit bosatt i Upplands Väsby, och det var också där vi lärde känna varandra, i ett nybyggt område med många barnfamiljer och nära grannkontakter.

I början av 70-talet var vi ett gäng grannfruar som startade en barnvaktsklubb, kallad BVK Ägir. Klubben existerar fortfarande, trots att vi alla är pensionärer, och inte längre behöver barnvakt till våra sedan länge vuxna barn. Men det var nog mycket tack vare BVK Ägir som vi alla blev nära vänner, träffades på fester och teateraftnar, samt tillsammans gjorde ett flertal resor inom och utom Sverige.

Varje 1:a advent firar vi fortfarande med traditionsenlig ljusstöpning och efterföljande middag. Vid denna tradition var Karin från början den drivande, och vi har genom åren avnjutit ett otal julbord tillsammans. Det senaste året har Karin tyvärr på grund av sin sjukdom varit förhindrad att närvara vid våra sammankomster, och vi har alla saknat hennes glada utrop: ”Nu har vi det riktigt bra!” 

Karin var till sin läggning intelligent, positiv, social. Hon läste mycket och var intresserad av människor; kunde vara vass både i replik och kommentarer, och hon hade bestämda åsikter om saker och ting. Jag minns våra många och långa diskussionsaftnar, då i början av 70-talet, när kvinnofrågan var nyväckt och vi följde feministdebatten i tidningar, radio och tv. 

När jag skriver detta sitter jag på vårt sommarställe i skärgården. Jag dricker kaffe ur en fin mugg i vitt lergods som jag fick av Karin när hon var här senast. Hemma i Stockholm har jag ett vackert broderat handduksförhänge som hon förärade oss då vi flyttade från Väsby till staden. Karin var estet, och ytterst skicklig med nål och tråd, både i broderier och i klädsömnad. 

Vi kommer alla att sakna Karin och tänka på henne med värme och kärlek.

Våra tankar går till hennes nära och kära.