Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 07:58

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/familj/till-minne-rolf-lindholm/

Familj

Till minne: Rolf Lindholm

Rolf Lindholm, Stockholm, har avlidit 99 år gammal. Närmast anhöriga är hans barn Viveka, Agneta, Anne-Marie och Kalle, med familjer.

Rolf föddes på Marstrand men bodde tidigt hos sin farfar som var borgmästare i Karlstad. Det var spännande att promenera när poliser artigt hälsade på borgmästaren.

I Stockholm började han på nuvarande Kungsholmens gymnasium. I klassen gick en flicka, Gudrun Wahlberg, som blev hans stora kärlek i livet. En dans på Skansen ledde till ett gemensamt liv och fyra barn 1940–1958. Efter Gudruns död 1988 fick Rolf en ny käresta i Inga Berg.

Jag hade glädjen att vara sladdbarn, det gjorde att jag fick extra uppmärksamhet av pappa, inte minst vid idrottande. Rolfs intresse kom från hans pappa Inge som vann flera SM-guld i friidrott och deltog i OS i Stockholm 1912.

En höjdpunkt för oss grabbar i Hässelby strand var när pappa tog oss till Grimsta IP där alla fick löpa, hoppa längd och höjd, och pröva diskus och kula. Han skrev upp alla resultat och hejade lika mycket på mina kompisar, oförglömligt.

Han stod också vid slalomtävlingarna och tog egna tider på oss när vi tävlade runt om i Stockholm. Han var genuint road även av att leka med – och för – mig. En favorit var rollspel där olika djur, plastgubbar och käpphästen kunde tala och agera.

Pappas kärlek till sommarstället på Ornö var djup. Båtliv, skogsvandringar och bad var stadiga inslag liksom ännu mer lek. När Lindholms spelade krocket hördes det långt över ön. Han visste hur han kunde reta gallfeber på alla, inte minst på sina barn.

I yrket blev han Stockholms sparbank trogen, i slutet som kamrer. Han deltog i ordensväsendet och var stormästare i flera år i Auroraorden och nådde hög grad i Par Bricole. Som reservofficer inkallades han till Värmland under andra världskriget.

Sista åren sågs vi på Hannahemmet där han bodde. Vi sjöng i timmar, favoriten var Povel Ramel. Det fanns en nalle på rummet. Jag fick nu återgälda leken med talande leksaker. Han lyssnade och skrattade.

En förebild och lekkamrat är borta. Minnet av pappa är varmt.