Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 10:54

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/familj/till-minne-staffan-magnusson-1/

Familj

Till minne: Staffan Magnusson

Som tidigare meddelats har före detta justitierådet Staffan Magnusson, Stockholm, avlidit 83 år gammal. Närmast anhöriga är barnen Susanna, Lotta och Fredrik.

Om Staffans karriär i domstolar och departement må andra vittna. Vi gamla körvänner minns en god kamrat och glädjespridare.

Musiken fanns tidigt. Staffan fick som liten påg i Malmö pianolektioner av Carl Bengtsson, berömd organist i S:t Petri, där fader Magnusson var präst. Den kyrkliga miljön tyngde inte gossen. I Lund tog han för sig av det akademiska livet, blev studentsångare och skrev snapsvisor, många i dag med klassikerstatus.

Musiken och den lundensiska humorn fanns alltid med. I Stockholm kom Staffan i kontakt med Hägerstens motettkör, en amatörensemble som skulle komma att nå elitnivå. I kören satt den unge tonsättaren Sven-David Sandström som generöst levererade nyskrivna verk. Bachs motetter, särskilt ”Singet dem Herrn”, stod ständigt på programmet.

I körens framgångssaga fick Staffan en viktig roll. Med sin smittande livsglädje såg han till att det inte bara var de stora musikaliska ambitionerna som förde kören framåt utan att också den sociala dimensionen fick sitt. Staffan var en trivselgenerator på repetitioner, kalas och körresor. Han förblev kören trogen, ett kitt i gemenskapen och ett salt i allas vår tillvaro.

Staffans festsånger var efterlängtade, med geniala rim och absurd knorr. I ett ode till Hägersten beskrev han, med inspiration från Heidenstams och Stenhammars ”Sverige” (”Fall julesnö …”), en glåmig resa till torsdagsrepetition i Uppenbarelsekyrkan på berget som en lustfylld expedition:

”Mysiga färd med tunnelbanetåg

till Aspudden, denna pärla bland stationer!

Och sedan backen, i regn i blåst, i snö!

Ja, jag vill leva där, och jag vill dö,

när vi har sjungit ”Singet”

femtioelfte gången.”

Nu vinkar vi av Staffan på hans väg upp till de saligas ännu högre belägna ängder. Han kommer att liva upp stämningen där också.

Ämnen i artikeln

Minnesord
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt