Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 09:34

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/alexander-karim-ett-mysterium-att-inte-fler-av-oss-skriver-bocker/

Kultur

Alexander Karim: ”Ett mysterium att inte fler av oss skriver böcker”

Alexander Karim gör nu debut som författare. Foto: Anette Nantell

Skådespelaren Alexander Karim har kalendern full av film- och tv-inspelningar. Det hindrar honom inte från att effektivt använda pauserna till att skriva. Nu debuterar han med två böcker, en roman och en barnbok tillsammans med hustrun.

Det är en hektisk tid i Alexander Karims liv. Debutromanen ”Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död” har precis kommit ut i handeln och i samma veva släpper han barnboken ”Modigast i världen”. Ett arbete han gjort tillsammans med sin fru Malin Karim. Dessutom är han mitt uppe i den andra säsongens inspelningar av thrillern ”Advokaten” där han spelar försvarsadvokaten Frank. 

– Jag ber om ursäkt om jag ser trött ut, men jag har filmat nattscener i två veckor. Fast nu är det klart! säger Alexander Karim och bjuder på sitt patenterade leende. 

Han ser inte trött ut. Det går inte att gömma sig för hans energi även om man så försöker. 

Foto: Anette Nantell

Skådespelarens debutbok ”Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död” är en skruvad underhållningsroman. Den rymmer både vibbar av Christopher Nolans ”Memento” (2000) och Harold Ramis ”Måndag hela veckan” (1993). Det mesta i berättelsen är som vanligt förutom en förvrängd detalj – som förändrar allt. Författaren Jonas Paulsson blir brutalt mördad. Han vaknar upp och tror att allt är en mardröm, men inser i själva verket att han vaknat dagen före mordet. Jonas har fått en en unik chans: Att försöka förhindra sitt eget mord. Men går det att förändra det som redan har hänt?

– Tre, fyra gånger per dag drömmer jag om att ändra något som jag har gjort, både stort och smått, säger Karim.

– Det kan röra sig om allt från att ha beställt fel mat på en restaurang till stora, livsavgörande beslut. ”Tänk om jag hade skrivit ‘Yesterday’ med Beatles?” kan jag tänka ibland. Samtidigt är jag ju summan av mina val. Allt hade kanske kunnat gå åt helvete om jag skrivit den låten. 

Foto: Anette Nantell

Hur har skrivprocessen varit?

– Jag brukar likna den med att mecka med en bil. Innan första utkastet är skrivet finns inget att arbeta med. Men när det är gjort har man i alla fall en rostig, gammal trasig kärra. Sedan fixar man till stötfångaren. Den blir bättre och bättre desto mer du jobbar med den. Nu är det en Ferrari! skrattar Karim och sneglar åt boken som ligger framför honom på bordet. 

Han sörplar ljudligt från sitt kaffe, precis som huvudkaraktären Jonas Paulsson. Det är inte enda likheten dem emellan. Den fiktive Paulsson och den högst verklige Karim bor bara ett välriktat och långt stenkast från varandra på Kungsholmen. Båda har ett ugandiskt ursprung. Båda är uppvuxna i Helsingborg. Båda håller dessutom skägget vältrimmat. Fyra millimeter för att vara exakt. 

– Huvudkaraktären Jonas är i grunden väldigt långt ifrån den jag är, men han är samtidigt jag. Själva färgerna och detaljerna är tagna från mig, understryker han och utvecklar:

– När jag började skriva boken funderade jag på om Jonas Paulsson skulle vara från typ Uddevalla, så jag googlade lite bilder men insåg att det inte var rätt väg att gå. Även om jag åker till Uddevalla får jag inte samma känsla av staden som jag får av Helsingborg eller Kungsholmen. När jag skriver om Helsingborg kan jag ta med läsaren på en promenad genom Vikingsbergsparken. Jag vet exakt hur det låter när stenarna knastrar under ens fötter där, eftersom stenarna är lite större än vanligt grus i just den parken. I boken ligger det till exempel ett litet skrin nedgrävt vid en utsiktsplats, precis på samma ställe grävde jag själv ner saker när jag var liten, förklarar han. 

Foto: Anette Nantell

Alexander Karim har arbetat med boken i drygt tre år. Idén uppenbarade sig för honom i samma stad som delar av bokens handling utspelar sig i. 

– Jag var i Budapest för att göra tv-serien ”Tyrant” och drabbades av en fyrtioårskris. Den var nog sprungen ur något slags dödsångest och jag började gå till en ungersk musiklärare för att lära mig musikteori. Jag tänkte att jag var tvungen att hinna lära mig massor innan jag dör. Sedan kom idén till boken plötsligt. Flera månader senare påpekade min bror att jag skulle fylla 40 år, hade ångest och dessutom börjat skriva på en berättelse om en person som går bakåt i tiden. För honom var det uppenbart varför jag hade satt igång med projektet.

Film- och bokbranschen har mer gemensamt än man kan tro. Båda utgår från texten som kärna och flera yngre svenska skådespelare har den senaste tiden börjat skriva romaner. 

– Det är ett mysterium att inte fler av oss skriver böcker. Det finns ett talesätt: ”De betalar oss inte för att skådespela, de betalar oss för att vänta”, och det är så sjukt sant. Även i en serie som ”Advokaten”, där jag är med i nästan alla scener, måste jag ibland vänta i timmar. 

– Då kan jag lika gärna skriva, poängterar han.  

Bild 1 av 2
Foto: Anette Nantell
Bild 2 av 2
Foto: Anette Nantell

Karim tror att allt konstnärskap går hand i hand. 

– Om jag sitter och skriver och sedan går till en inspelning och läser manus så kommer jag att bättre kunna se brister i manustexten. Mina dramaturgiska hjärnceller sätter dessutom i gång. Du blir en bättre författare av att skådespela och du blir en bättre regissör av att fotografera. Allt hänger ihop. 

Jag tycker inte om att läsa skönlitteratur

Karim hämtar inte sin inspiration från litteraturen. I stället är det ur filmens värld han hittar guldklimparna som han kan använda. 

– Det låter idiotiskt – nästan som en person som gör musik men aldrig har lyssnat på Mozart – men jag tycker inte om att läsa skönlitteratur. Mina referenser får jag från filmer, säger han och sneglar upp mot bjälkarna i tornrummet på Norstedts förlag där vi sitter. 

– När du gör en filmroll måste du tjäna berättelsen och göra det bästa av den. Det jag tycker om med att författa är att jag är Gud när jag skriver. Jag kan skapa karaktärerna och tänka: ”Är det här en roll jag skulle vilja spela?” Om svaret är nej måste karaktären utvecklas. Det har jag fått med mig från skådespeleriet, säger Karim och berättar att han ville att boken skulle kännas som en film när man läser den. 

Han har dock inga planer på att överge filmbranschen. Tanken är i stället att använda dötid för skrivandet, även om det innebär några tidiga morgnar. 

– Min startsträcka är kort, det är tiden det tar att få på sig hörlurarna och hitta en spellista, säger han och fingrar försynt på sitt färgglada pärlarmband som hans son Louie har gjort. 

– Numera brukar jag gå upp klockan fem när alla sover. Jag gillar att veta att man har två, tre timmar på sig innan världen har vaknat. 

Foto: Anette Nantell

Finns det några planer att göra film av din bok?

– En sådan är i görningen och ligger i planerna. Vi diskuterar mycket just nu. 

Vem spelar huvudrollen?

– Det är jag, så klart, skrattar han.