Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 20:02

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-en-spraklig-malstrom-av-regionalpolitik-och-galghumor/

Bokrecensioner

Bokrecension: En språklig malström av regionalpolitik och galghumor

David Vikgren återkommer till Övertorneå. Foto: Lina Ikse

David Vikgrens ”Materialvägensägen” är högst sannolikt något av det mest originella som den svenska skönlitteraturen kommer att erbjuda i år, hävdar Magnus  Bremmer.

Att anklaga samtidspoesi för att vara obegriplig har varit populärt i generationer. Men som lyriskt skällsord är det ändå ett av de trubbigare. Poesi kan ju vara obegriplig på så många sätt!

David Vikgrens senaste diktbok är ett bra exempel. Här finns knappt en enda fullständig, logiskt sammanhängande mening. Ändå är läsupplevelsen både omedelbar och lustfylld. ”Materialvägensägen” är obegriplig på ett medvetet, meningsfullt sätt.

Här finns ändå tillräckligt många signalord för att man direkt kan ana vad som står på spel. ”Avvecklingskommun”, ”Berget”, ”sjunkande reallöner”, ”sprickbildning”, ”ödetomten”, ”kommunkassan”, ”inandnings-jo …” Scenen är norrländsk glesbygdsdöd. 

Låter det torrt? Det är det sista denna bok är. I prosalyriska sjok sjunger och virvlar den i en språklig malström av regionalpolitisk rotvälska, dialektala kraftuttryck och galghumor.

”Materialvägensägen”.

Bulla Avvecklingsskylt och dra tamp kring Centrumhuset som fortsatt försvinner raka vägen upp I rök och minnets farstu. /…/ Helvete så härligt om en så satt här den natt då hela Huset rasa: Låt vad slags arsel som var dag vibrerar vara varsel och fint groggvirke. Holk bruksorten alltefter förebilden som gapar under minnesvård och dra ner vadarbyxorna över landsändan.

”Uttrycket ’materialvägen’”, informerar förlagstexten, ”kommer av de stigar som rallarna trampade upp under anläggandet av järnvägen genom Norrbotten och Lappland.” I stället för den stolta, storsvenska järnväg som rallarna med övermänsklig uthållighet och ökänd frejdighet drog fram genom landet, anspelas alltså här på arbetarnas egna stigar och berättelser. Men uppenbart handlar denna dikt minst lika mycket om senare tiders resursutvinning, avveckling och exploatering och allt som ryms i dess skugga.

Det som ser ut som obegriplighet i Vikgrens dikt blir då meningsbärande på ett annat plan. Det svarar lika mycket mot den kommunala rappakaljan som själva främlingskapet i avvecklingserfarenheten. Det byråkratiska och det dialektala blandas i ett desperat språkflöde.

David Vikgren är född i Övertorneå och hans tidiga författarskap efter debuten 2002 utforskade det norrbottniska landskapet från olika utblickspunkter, ofta med det dialektala språkets ljudande som fond. Under senare år har Vikgrens poesi varit mindre platsspecifik, mer minimalistisk och inåtvänd. ”Materialvägensägen” markerar därför en sorts återkomst till detta landskap och framför allt ett intresse för muntlighet.

Det är som om någonting faller på plats i Vikgrens författarskap med den här boken. En ”sägen” är liksom Vikgrens dikt lika delar historia, utsaga och geografi. Tonträffen är mästerlig. Hela boken blir ett lika vemodigt som lustfyllt äventyr i de olika språkkulturer som kan bebo och villkora en plats. ”Materialvägensägen” är högst sannolikt något av det mest originella som den svenska skönlitteraturen kommer att erbjuda i år.