Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 02:58

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/film-tv/tom-hanks-fred-rogers-hade-gjort-mig-till-en-mer-talmodig-pappa/

Film

Tom Hanks: ”Fred Rogers hade gjort mig till en mer tålmodig pappa”

Tom Hanks på Toronto filmfestival under världspremiären för ”A beautiful day in the neighborhood”. Foto: Alamy

TORONTO. Tom Hanks hyllas för sin roll som den milde barnprogramikonen Fred Rogers – en förebild för bland annat Jim Carreys rollfigur i ”Kidding”. Niclas Goldberg träffade en man som heter Tom – Hollywoods hyggligaste Oscarsstjärna på Nordamerikas största filmfestival. 

Tom Hanks kliar sig i skägget. Det är vitt som snö. Blicken far hit och dit runt de guldglänsande hotellväggarna. Utanför fönstret hörs sorlet från folkvimlet på Torontos filmfestival.  

– När jag sköt ihjäl Paul Newman och tolv andra män i ”Road to Perdition” tänkte jag: om jag ändå kunde få spela Fred Rogers en dag, säger Hanks och avfyrar sitt välkända leende.    

Tom Hanks skulle inte kunna vara otrevlig även om han så ville. Både på och utanför bioduken har han i decennier axlat rollen som Hollywoods mest jordnära och anständiga hygglo. Det är därför inte förvånande att han nu gestaltar den i USA och Kanada omåttligt populära barnprogramledaren Fred Rogers i ”A beautiful day in the neighborhood”. 

Foto: Lacey Terrell/AP

Den obotlige optimisten Rogers var mellan 1968 och 2001 en tyst revolutionär för små barn. Med mild röst och iklädd färgglada koftor förmedlade han visdomsord om empati, tolerans och självacceptans i tv-programmet ”Mister Rogers’ neighborhood”. Flera generationer i Nordamerika har honom inpräntat i sitt inre. Många har också jämfört honom med Jim Carreys programledare i ”Kidding” (vars andra säsong kommer på HBO Nordic den 3 november). 

Jim Carrey som Jeff Pickles i ”Kidding”. Foto: Erica Parise

– Jag var själv för gammal för Rogers barnprogram. Som elvaåring minns jag bara att det var svartvitt. Rogers var älskad av barn under en tid då de behöver någon som förklarar världen på ett lugnt och ett nästan tyst sätt. Deras föräldrar är alltid för upptagna. Jag önskar att jag själv tittat på honom med mina egna barn. Jag hade bättre förstått rollen som förälder och varit mer tålmodig, säger den 63-årige fyrabarnspappan.  

Själv hade Hanks en nomadisk barndom. Efter föräldrarnas skilsmässa flyttade han tio gånger innan han fyllt tio år. Han bestämde sig för att bli skådespelare i tonåren när han läste Eugene O’Neills ”Si, iskarlen kommer” (1946) och blev känd för en stor publik med den romantiska komedin ”Splash” (1984) mot Daryl Hannah och som vuxet barn i ”Big” (1988). Det var också på 80-talet som hans skådespeleri var som mest utvecklande och elastiskt. 

Genom åren har han tagit över James Stewarts roll som den schysta medelamerikanen som ofrivilligt hamnar i udda situationer – Hanks varumärke skulle krackelera om han dök upp som tungsint Joker i en Batmanfilm. Med samma naturliga grace bär han upp sina rollfigurer i Nora Ephrons romantiska komedier ”Sömnlös i Seattle” och ”Du har mail” mot Meg Ryan, som fångvaktare i ”Den gröna milen” och D-dagenhjälte i ”Rädda menige Ryan” (med Steven Spielberg har han gjort fem filmer). Men nog klev han på mer utmanande mark i ”Forrest Gump” och ”Cast away” men framför allt i ”Philadelphia” som aidssjuk advokat. Snart tar han sig an Rolf Lassgårds roll i den amerikanska versionen av ”En man som heter Ove”

– Den svåraste uppgiften för en skådespelare är att slå bort det självmedvetna eftersom det alltid kommer naturligt.  För att göra Fred Rogers krävdes det att stilla de vilda hästarna som sprang i mitt huvud. Att släppa pressen att skildra en verklig person, säger den tvåfaldigt Oscarsbelönade Hanks. 

”A beautiful day in the neighborhood” är skriven av ”Transparent”-författarna och är löst baserad på en Esquire-artikel av Tom Junod. Bakom kameran står Marielle Heller, som nyligen regisserade Melissa McCarthy till en Oscarsnominering i ”Can you ever forgive me?”. Med sansad och anspråkslös ton utgår filmen från Lloyd (Matthew Rhys), en avtrubbad och cynisk journalist som beordras att skriva en artikel om Rogers, men misstror hans ärlighet och övertygelse. Lloyd försöker intervjua programledaren men ställs själv mot väggen med personliga frågor. 

– Någonting jag lärt mig med den här filmen är hur man själv sätter en journalist ur spel. Jag plockar bara fram en kamera och tar en bild. Framöver ska jag alltid göra det, skämtar Hanks och refererar till att Rogers endast tog bilder av andra utan att själv vara med. 

– Fast allvarligt talat så lärde jag mig inget nytt om journalistik. Du vet, jag har hållit på med det här länge nu och att lära sig att bli intervjuad är en lång process. Jag har alltid försökt vara ärlig i mina svar. Och det finns tillfällen då man har ställt oärliga frågor till mig. Man måste bara lära sig att hantera det. 

För den vanligtvis skämtsamma och energiska Hanks var det också en lång process att fånga Fred Rogers mjuka stil, det säregna leendet och sydstatsdialekten. Men framför allt hans långsamt sävliga sätt. 

– Jag måste ha sett åtta miljoner av hans tv-program. Hur tar man någon så besynnerlig och gör honom till en människa och inte vaxfigur? Det hjälpte mig lite att ta på mig hans rustning, färgglada cardigans och cargobyxor. De fick också min rumpa att se enorm ut, ler Hanks.  

Tom Hanks som Fred Rogers i ”A beautiful day in the neighborhood”. Foto: Lacey Terrell

Det finns många grundlösa myter om Fred Rogers. Som att den milde mannen hade varit en hänsynslös mördare under Vietnamkriget, att han bar sin berömda cardigan för att dölja armtatueringar och att han har använt tv-programmet som en täckmantel för att utnyttja barn. 

– Var han ett helgon eller en bedragare? Man kan inte vara båda. Så är livet. Många har gjort narr av honom genom åren. Jag tycker att vi bör lyssna på honom, avfärda myten för att visa att han egentligen bara var en vanlig man med goda avsikter som åkte tunnelbana och gick till kinarestaurangen, säger Tom Hanks.  

– Det kommer alltid finnas en mystik kring Rogers motiv. Var det kommersiellt? Nej, han sålde aldrig sina leksaker, gjorde aldrig någon reklam. Han var pastor men pratade aldrig om Gud i sina program. Jag lärde mig mycket om honom i den fantastiska dokumentären ”Won’t you be my neighbor”, säger Tom Hanks o

Tom Hanks menar att världen i dag behöver en Fred Rogers mer än någonsin. Någon som kan hitta ett konstruktivt sätt att ta hand om ilska, ledsamhet och rädsla. Det är lättare att konfrontera än att jobba på sin empati. Han vill nå en vuxen publik som antingen glömt bort eller aldrig hört talas om honom. 

– Jag tror att cynism har blivit en standard för så mycket i våra dagliga liv. Varför? För det är enklast så. Och det finns mycket pengar att tjäna på cynism. Den perfekta början på allt. Vi blir tränade så redan från två års ålder. Att man inte är cool om man inte har den där leksaken. Att det är roligt att se någon bli klubbad i huvudet, att man alltid måste vara först, säger Tom Hanks och tillägger:  

– Fred Rogers hade egentligen ett enkelt budskap: Det är tillåtet att må bra redan från början. 

 

Bild 1 av 3 Tom Hanks i ”Forrest Gump”
Foto: Snap/REX
Bild 2 av 3 Tom Hanks i ”Cast away”
Foto: Dreamworks
Bild 3 av 3 Tom Hanks och Meg Ryan i ”You've got mail”.
Foto: Warner Bros