Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 12:58

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-dubbelliv-med-hogt-pris-i-fraemling/

Filmrecensioner

Filmrecension: Dubbelliv med högt pris i ”Fraemling”

Mathias i ”Fraemling”. Foto: Plattform produktion

En beskedlig svensk småbarnspappa fick sitt liv förvandlat till en Hitchcock-film. Hur gick det till? Dokumentärfilmaren Mikel Cee Karlsson försöker förstå varför hans bästa vän levde ett dolt liv, till ett mycket högt pris.

Vid närmare fyrtio fick dokumentärfilmaren Mikel Cee Karlsson veta att en av hans äldsta och närmaste vänner, Mathias, under flera år levt ett dolt liv. Under hot tvingades Mathias, säger han, i samband med ett nytt jobb att delta i en bolagsplundring. Gangstrarna vägrade sedan att släppa taget. Mathias pressades till att ge sig på indrivning av andras skulder. Allt samtidigt som han försökte leva som en vanlig familjefar.

Till slut får Mikel veta. De två vännerna bestämmer sig för att göra en dokumentär om Mathias öde. Men de har bara hunnit börja när Mathias går bort – hjärtat klarade inte all stress – och filmen blir på sätt och vis en dokumentär om dokumentären som inte blev.

”Fraemling” är ojämn. De första trettiofem-fyrtio minuterna känns som en lång, trevande inledning. Sedan kopplar filmen greppet, och blir verkligen något eget, både metadokumentär och rent true crime-podd-artat spännande.

Karlsson börjar med att berätta om Mathias, om deras djupa relation, om det oväntade dödsfallet, och om Mikel Cee Karlssons egen förtvivlan och undran vad det ska bli av deras gemensamma filmidé. Vi får se bilder från projektets början. Mathias arbetade som utbildare i hjärtlung-räddning. Det är långa tagningar på Mathias medan han sitter tyst och äter sin lunch i öde matsalar. Det är bilder från hans samtal med de oroade föräldrarna.

Läs mer: intervju med Mikel Cee Karlsson 

När man ser sekvenserna påminns man om att uttrycket ”kill your darlings”, nu slitet, är avsiktligt brutalt, en rekommendation att se på bilderna i klippbordet med rå hjärtlöshet. Inledningen till ”Fraemling” är helt enkelt påfrestande sentimental.

Sakta drar ändå den film Karlsson först planerade igång. Skådespelaren Ulf Stenberg – mycket bra – gör Mathias i iscensättningar av situationer han beskrivit. Det är stilla gastkramande scener. Mathias försöker slingra sig ur brottslingarnas grepp. Men när han inte svarar i telefon blir allt bara värre. Det blir hembesök. Plötsligt finner Mathias fru att de gästas av en vänlig men för henne helt obekant man. 

Han sitter i köket och håller Mathias sällskap under middagsmatlagningen och prisar babyn och deras hem. Särskilt framhåller han att området är så säkert – ”det är viktigt att vara säker”.

Som i en mardröm är Mathias plågoandar samtidigt de som står honom närmast. De vet hela sanningen om hans liv. En annan incident, ett slagsmål med knivhuggning, skildras indirekt: vi får se förberedelserna på plats, intagande av positioner, vad som kanske är en repetition. En blodfläck arrangeras – men sedan går filmen vidare, utan att visa själva scenen det riggades för.

Det räcker så. I iscensättningarna koncentrerar sig Mikel Cee Karlsson mer på Mathias berättelse än på honom personligen. Då lever filmen upp. Man blir uppslukad av skildringen av den beskedliga svenska mannen som plötsligt upptäcker att hans liv liknar en Hitchcockfilm.

Se mer. Tre andra verklighetsbaserade filmer om svenska brott: ”Den magiska cirkeln” (1970), ”Vägen ut” (1998) och ”Call girl” (2012).

Läs fler filmrecensioner i DN