Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-25 06:48

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/jag-och-min-bror-fargstarkt-och-fartigt-syskondrama/

Filmrecensioner

”Jag och min bror” färgstarkt och fartigt syskondrama

Anne-Élisabeth Bossé i ”Jag och min bror”. Foto: Folkets bio

Kanadensiska ”Jag och min bror” skildrar kärlek och svartsjuka mellan vuxna syskon på drift i tillvaron. Xavier Dolan-aktrisen Monia Chokri filmdebuterar med ett drastiskt och existentiellt syskondrama i högt tempo.

”Jag och min bror” börjar med en tjafsig disputation, komplett med en Michel Foucault-look alike i himmelsblå polotröja bland åhörarna. Det visar sig bli slutet på doktoranden Sophias akademiska karriär som filosof. Utanför universitetsportarna far hennes pastellfärgade papper all världens väg i snöovädret.

Det är en antiklimax som ger filmen en flygande start, men ”Jag och min bror” är inte främst någon parodi på temat existentiell vilsenhet och bristande anställningsbarhet bland humanister. Trots en träffsäker scen där en jobbcoach konstaterar att Sophia både är överkvalificerad och saknar arbetslivserfarenhet.

Som framgår av titeln kretsar skådespelaren Monia Chokris debut som manusförfattare och regissör i stället kring en syskonrelation. Chokri är bland annat känd för sin medverkan i Xavier Dolans ”Hjärtslag” och ”Laurence Anyways”, och som filmskapare delar de intresset för 80-talister, förkärleken för färgrikedom samt skådeplatsen Montreal. ”Jag och min bror” är dock avgjort en mera komisk historia, även om den inte lider brist på panikångest.

Filmen har, åtminstone enligt marknadsföringen, blivit jämförd med ”Bridget Jones dagbok”. Men medan Renée Zellwegers rollfigur trots allt framstod som en romantisk drömmare i sin pingvinpyjamas, har Sophia knappast några förhoppningar alls om framtiden.

Därför har den mer gemensamt med Desiree Akhavans film ”Appropriate behavior” eller för den delen Phoebe Waller-Bridges tv-serie ”Fleabag”, för att nämna två porträtt av jämngamla kvinnor med lättsamt cyniska kvaliteter. Dessutom handlar ”Jag och min bror” alltså mindre om jakten på tvåsamhet och mer om syskonuppbrott.

Det är en larmande och rörande film där huvudpersonens ironiska distans är en skyddande pose.

När allting rasar förenas Sophia och henne bror Karim i en svartsynt uppsluppen inställning till livet. Entré Eloïse, som faktiskt verkar få Karim att överge sin identitet som evig ungkarl. Hon är en blond och godhjärtad läkare, som inte ens verkar se ned på andra människor. Till Sophias stora förtret och illa dolda svartsjuka.

I brist på postdok-tjänst ägnar hon sitt kritiska tänkande åt att plocka isär broderns kärlekslycka. Eftersom de känner varandra utan och innan, avslöjar hon varje spår av personlighetsförändring, i ett desperat försök att hindra honom från att bli någon annan.

Monia Chokris uppslagsrika film skruvar upp volymen till max, kränger mellan känslotillstånd, fångar högröstade syskongräl men också ögonblick av sårbarhet, medan 1960-talspop varvas med diverse sonater för flöjt på ljudspåret. 

Anne-Élisabeth Bossé får vara både slagkraftig och odrägligt småaktig i rollen som Sophia. Den israeliske skådespelaren Sasson Gabai (”Polisorkestern som kom bort”) är ett roligt inslag som syskonparets pappa Hichem, en något desillusionerad vänsterman på gott humör.

”Jag och min bror” må vara ett överlastat förstlingsverk, men rymmer i gengäld många roliga infall. Det är en larmande och rörande film där huvudpersonens ironiska distans är en skyddande pose. I inledningen skojar syskonen om sin nihilism, men ”Jag och min bror” släpper in ljus genom sprickorna i försvarsmurarna.

Se mer. Tre andra draman från provinsen Quebec: ”De barbariska invasionerna” (2003), ”Jag dödade min mamma” (2009), ”Polytechnique” (2009). 

Läs fler filmrecensioner i DN