Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 07:07

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/kulturdebatt/anna-westerholm-jonas-thentes-kritik-mot-skolverket-ar-absurd/

Kulturdebatt

Anna Westerholm: Jonas Thentes kritik mot Skolverket är absurd

Också i fortsättningen ska elever få möta alla typer av skönlitteratur. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Debatten om förslagen till förändrade kursplaner har präglats av ett extremt högt tonläge. Jonas Thente har antingen inte satt sig in i det vi föreslår eller också missförstår han medvetet, skriver Anna Westerholm, chef för Skolverkets läroplansavdelning.

I sin kommentar jämför Jonas Thente Skolverket med en bokbrännande kejsare och påstår att vi vill slakta skönlitteraturen (DN 9/10). Det är en absurd jämförelse och ett oanständigt påhopp, i synnerhet eftersom det bygger på rena faktafel. Thente hävdar att Skolverket vill skrota lyriken och dramatiken, sagorna och myterna, till förmån för produkter som skall uppfostra. Detta stämmer inte. 

I förslaget till förändrad kursplan i svenska beskrivs det så här i det centrala innehållet för årskurs 7-9:  

Skönlitteraturens huvudgenrer samt några undergenrer och hur de stilistiskt och innehållsligt skiljer sig från varandra.”

Att skönlitteraturens huvudgenrer består av epik, lyrik och dramatik vet svensklärarna och andra med ämneskunskaper. I den nu gällande kursplanen omnämns inte epiken och detta vill vi komma åt med den nya formuleringen. Vi har dessutom lagt till begreppet undergenrer. Sagor och myter som omnämns i den nu gällande kursplanen tillhör huvudgenren epik men såväl den klassiska som den moderna epiken är betydligt bredare än så. Där ingår även annan berättande litteratur som till exempel fabler, noveller, romaner och legender. 

Det kunskapsinnehåll som behandlar skönlitterära genrer och hur de förhåller sig till varandra har därmed förstärkts i vårt förslag. Varför ser inte Thente detta? Har han inte satt sig in i vårt förslag, missförstår han medvetet, eller har han inte kunskap om skönlitteraturens huvudgenrer? 

Så till påståendet om att vi vill uppfostra på bekostnad av litteraturen. Att i kursplanen skriva att eleverna ska få möta litteratur som belyser människors villkor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer, är inga pekpinnar. Det är att öppna dörren till världslitteraturen, från klassiker som Sapfo och Sofokles till dagens populära svenska författare som Jonas Gardell och Susanna Alakoski. Litteraturen har genom tiderna några eviga teman. Till dem hör kärleken, döden, ensamheten och gemenskapen. Att i kursplanen slå fast elevers rätt att via litteraturen få möta det djupast mänskliga gestaltat i olika former och i olika tider är att ta litteraturen och skolan på allvar. 

Debatten om våra förslag till förändrade kursplaner har präglats av ett extremt högt tonläge. Det spiller över även i traditionella medier och gränserna för vad som publiceras tänjs. Ett litet, men talande exempel, är bildtexten till Thentes artikel där det står ”Tomas Tranströmer möter åttondeklassare i Rinkeby 2011. Det gillar inte Skolverket”. Det är inte bara raljant utan också grovt felaktigt. 

Vårt förslag om att stryka antiken fick kritik, en del saklig, men det förekom också en hel del överdrifter och framför allt orealistiska förväntningar på vad som kan åstadkommas och hur det faktiskt ser ut i dag. Var finns proportionerna och förståelsen för skolans och historieämnets förutsättningar? Diskussionen om kursplanerna i grundskolan skulle må bra ett större inslag av helhetsperspektiv, förståelse och seriositet. Det goda samhället bygger på kunskap, förnuft och respekt. Det goda samtalet och den nödvändiga diskussionen vilar på samma fundament, inte på rena lögner och en vilja att missförstå och misskreditera andra.