Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 20:04

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/lotta-olsson-det-ar-inte-barnens-medievanor-som-ar-problemet-utan-de-vuxnas-aningsloshet/

Kultur

Lotta Olsson: Det är inte barnens medievanor som är problemet – utan de vuxnas aningslöshet

Pojke lånar böcker i "Rum för barn" på Kulturhuset i Stockholm. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Barn läser visst, men på nätet. Och de läser väldigt mycket som vuxensamhället inte har en aning om att de läser, skriver Lotta Olsson.

Uppriktigt sagt är det bara en sak som förvånar mig med den nya undersökningen från Statens medieråd om barns och ungas medievanor: att så många tonåringar faktiskt anser sig lägga för mycket av sin tid på sociala medier.

Det är insikten som förvånar mig. Men kanske är det från barn och ungdomar den måste komma?

De sociala medierna påverkar livet negativt, säger flera ungdomar i Hugo Lindkvists reportage i DN 11/9. Ungdomarna hinner inte det de måste, tiden rinner i väg utan att de märker det, och i värsta fall utsätts de för bondfångeri, övergrepp och mobbning.

Barn och ungdomar läser allt mindre, såväl tidningar som böcker.

Vuxensamhället debatterar lite oroligt att det eventuellt skulle kunna vara aningen ogenomtänkt att lära väldigt små barn att använda surfplattor, som man numera ska göra även i förskolan. Kanske är det inte riktigt rätt att digitaliseringen genomförs så lättvindigt i grundskolan? Kanske finns det viktigare saker att lära sig i skolan än att det finns mycket roligt bara en knapptryckning bort?

Fast det är ju viktigt att alla hänger med i digitaliseringen, och det finns ju så många pedagogiska vinster med de digitala hjälpmedlen. Inte kan det väl vara farligt också?

Det vanligaste argumentet mot oron är att vi alltid har varit oroliga inför nya medier. Så sa man minsann om serietidningar på femtiotalet också, och om videovåldet. Det är bara bakåtsträvare som klagar på utvecklingen, och förresten kan man nästan säga att läsningen ökar bland barn, för det finns ju så mycket text på nätet.

Ja, barn läser på nätet. Och de läser väldigt mycket som vuxensamhället inte har en aning om att de läser, de ser sånt som vuxna aldrig skulle stå ut med att se. Barn i dag har sett värre saker vid tio års ålder än de flesta som är över femtio.

Det är inte barns och ungas medievanor som är problemet i dag. Det finns i stället en fundamental aningslöshet bland vuxna som är betydligt värre, och vuxna verkar dessvärre inte alls oroa sig för sina egna medievanor. Bland vuxna är det självklart att tillbringa allt större del av fritiden framför en skärm, för det är ju så roligt.

Vuxna klagar då och då över en tilltagande pöbelmentalitet som breder ut sig på nätet (i alla politiska läger, sorgligt nog), över ett tonläge som blir mer och mer obehagligt. Vuxna är lite bekymrade över att det finns så många bedragare på nätet. Inte alls samma sak som barnens problem, eller hur?

För vuxna vill också få känna till den senaste tv-serien, som alla i bekantskapskretsen redan har sett alla avsnitt av. Förmodligen är det därför ett populärt tv-program som ”Go’kväll” nu också lägger ner sina boktips och ersätter dem med tips om tv-serier: det är ju sånt som är gångbart i dag. Böcker och läsning är ute.

I denna tid tycks det bara vara barn som kan påpeka det självklara, så förmodligen kommer det snart att vara barnen som påpekar för oss att läsning är viktigt. Men vi brukar ju inte lyssna på dem, vi är så upptagna med våra mobiler. Man vill ju hänga med. Vi kallar det omvärldsanalys och har inte riktigt märkt vad det har ersatt.