Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-10 17:26

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/maria-schottenius-de-skanska-alafiskarna-behover-ett-rejalt-under/

Kultur

Maria Schottenius: De skånska ålafiskarna behöver ett rejält under

Bild 1 av 3 Hur ska det gå för ålen på Österlen?
Foto: Patrick Pleul/TT
Bild 2 av 3 ”Ålevangeliet” av Patrik Svensson, Augustbelönad som årets fackbok.
Bild 3 av 3
Foto: Jorma Valkonen/TT

”Ålevangeliet” av Patrik Svensson är en egensinnig bok som fick ett av årets Augustpris. Evangelier brukar predika uppståndelse, men hur ska det gå för den utrotningshotade ålen?  

Kunskapsluckor vill man gärna täppa till, även i advent. Och här finns en chans. Startfältet med fackböcker var ovanligt starkt inför årets Augustpris. 

Patrik Svenssons ”Ålevangeliet”, som kammade hem den snygga, brunrostiga Strindbergs-statyetten, förgyllde en av mina hösthelger. Tänk att ”ålfrågan” har varit så gäckande för naturvetenskaperna och för tänkare från Aristoteles och framåt? Och det märkliga Sargassohavet, alla ålars ursprung, varifrån de utgår i sin jordenrunt-simning, och dit de återvänder för att fortplantas och dö. Ett hav, som nu även fått sin film, ”Miraklet i Sargassohavet”

Ålarna för med sig ännu ett utrotningshotat släkte: Ålfiskarna. De få svenska fiskare som har licens att fiska ål på ”ålakusten” mellan Stenshuvud och Åhustrakten, har knappt fått någon ål i år. Det var så det räckte till det första ålagillet, men inte mycket mer. 

Även om ålen är rödlistad finns det de som har tillåtelse och den ål man får fiska får man också äta. 

Det är länge sedan ålakungen Sven-Wilhelm Nilsson, senior, härskade i Åhus med sitt företag Ålexporten, som startades 1921, där man handlade med ål över halva Europa. Då kryllade vattnet av finfin ål och längs kusten gick ”ålakvassarna”, båtarna där lastrummen var genomborrade av hål för att friskt vatten skulle hålla ålarna levande. Den största ålakvassen kunde lasta 30 000 kg. 

Jag är vän med ålakungens dotter. Hennes far heter som sin farfar, Sven-Wilhelm Nilsson, men är 85 år och på väg att abdikera. Det kommer visserligen fyra gubbar till hans ålabod varje förmiddag, de lagar nät och dricker kaffe, men de aktiva fiskarna är på väg bort. Det är tunga redskap och man ska många hundra meter ut i vattnet. Inget för 80-åringar.

Fiskarna får licens för ett år i taget. Sven-Wilhelm Nilssons son är den yngste på kusten som har licens, men han ser ingen framtid i ålafisket.

Hans mamma Maj-Britt Nilsson har varit med sedan 1950-talet när ålen framgångsrikt präglade Åhuskusten. Männen som handlade med ål, även hennes Sven-Wilhelm, skulle alltid vara ”välklädda”. Och välklädd var man bara om man hade en stor plånbok full med kontanter. Man kunde ju råka på en fiskare som hade ål att sälja och då gällde det att vara försedd. Hon påminner också om att ålabodarna var manliga domäner. Det krävdes en snaps för att göra upp affärer. Kvinnor hade inte i bodarna att göra. ”Nej, där fick inga damer komma in. Det betydde otur. De fick bara komma dit och städa när karlarna skulle flytta in.”

Ålen försvinner, men vart? ”Varför kontrollerar man inte den verkliga mängd glasål som tas upp längs spanska kusten,” frågar hon sig.  Och ja, det här är ju små, små ålyngel, som borde få växa till vuxna ålar, men som folk vräker i sig och som dessutom exporteras till Japan. Var håller EU:s fiskekontrollanter till när den fiskas? ”Längs ålakusten i Skåne finns det fler ålkontrollanter än det finns ålar”, enligt ortsbefolkningen. 

”Vill de ha bort oss helt och hållet? Jag tänker på hur de värnar om våra bönder som får en massa bidrag antingen de odlar eller inte. Fiskarna får inte en krona. Ålfisket tillhör kusten, det är ju en kultur som vi borde vårda. Jag blir riktigt arg ibland”, säger Maj-Britt. 

Ja, ålabodarna, rökerierna, näten, båtarna; man får nog skynda sig för att känna lukten av rökerier innan den delen av den skånska kulturen helt upphör.  

Ett evangelium brukar predika uppståndelse, men vad säger ålevangelisten Patrik Svensson om den saken? För de skånska ålafiskarna vill det nog till ett rejält under, om de ska börja tro på nytt liv för ålen igen.

Läs fler krönikor och andra artiklar av Maria Schottenius