Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-22 00:57

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/rebecka-karde-vilka-var-det-som-dansade-mest-nar-muren-foll/

Kultur

Rebecka Kärde: Vilka var det som dansade mest när muren föll?

Berlin, den 10 november 1989. Foto: Thomas Kienzle

För precis 30 år sedan stängde en dj av musiken på en technoklubb i östberlinska Prenzlauer Berg och meddelade att muren inte längre fanns. DN:s Rebecka Kärde läser vardagliga vittnesmål från tidens technoentusiaster – och funderar på Östeuropas nya murar.

Trettio år efter Berlinmurens fall är det som utomstående 90-talist svårt att föreställa sig att den någonsin funnits. Men äldre berlinare, i synnerhet de från DDR, talar ofta och gärna om ”den mentala muren”, och menar att skillnaderna mellan öst och väst inte alls är så utraderade som det utåt kan framstå. Och den som vill kan i östra Berlin fortfarande hitta barer som skyltar med att bara spela die neusten Hits aus der DDR

Bäst bild av hur det egentligen var att leva i en delad stad får man kanske genom de triviala, vardagliga vittnesmålen. Något av de mest belysande jag själv stött på finns i ”Der Klang der Familie: Berlin, Techno und die Wende” (2014), en bok om Berlins technoscen från 80-talet och framåt, sammanställd av Felix Denk och Sven von Thülen. 

Författarna har intervjuat dj:er, producenter, klubbkids och andra som befann sig i technomiljöerna på respektive sida Berlinmuren. Precis som i ”Please kill me”, Gillian McCains och Legs McNeils klassiska bok om New Yorks punkscen, har intervjuerna sedan klippts ihop till en kollagetext, där rösterna bryts mot, kompletterar och ibland motsäger varandra.

Greppet kommer framför allt till sin rätt i kapitlet om natten då muren föll. Oliver Marquardt – alias DJ Jauche – berättar att han befann sig på en klubb i östberlinska Prenzlauer Berg när dj:n plötsligt stängde av musiken och ropade att muren hade fallit. Marquardt och hans sällskap skyndade till gränsövergången vid Bornholmer Straße. Där mötte de ett äldre par som grät och inte vågade gå över, av rädsla för att inte bli insläppta i DDR igen. ”För mig var det inte ens en fråga”, säger Marquardt, ”jag ville ju oavsett därifrån.”

En annan technoentusiast, Arne Grahm, befann sig hemma i Spandau i Västberlin när en vän från DDR ringde och skrek att han var på Bahnhof Zoo. Vännen tyckte att Grahm skulle titta ut genom fönstret; gatorna var säkert fulla av Trabbis, personbilar av det östtyska märket Trabant. Säkert, tänkte Grahm. Men mycket riktigt: på de i vanliga fall tomma gatorna i bostadsområdet var det nu trafikstockning mitt i natten.

Av intervjuerna framgår tydligt att östberlinarna var bra mycket mer exalterade än de i väst. Där ryckte många på axlarna. Andra verkar rent av ha irriterat sig på nykomlingarna. Kati Schwind, en av organisatörerna bakom technoparaden Loveparade, bodde i november 1989 i Kreuzberg i Västberlin. På morgonen den 10 november tittade hon ut genom fönstret och fick en chock. ”Utanför vimlade det av kutryggiga människor med råttfärgat hår och stentvättade jeans. Ingen sade ett ord.” När hon klev ut på gatan för att köpa cigaretter ropade en av dem efter henne att det var otroligt att personer som såg ut som hon fick gå omkring fritt. ”Jag tänkte bara: Stick tillbaka över gränsen igen!” 

I dag håller kanske en ny mental mur på att växa fram. Den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev jämförde nyligen (Die Zeit 6/11) relationen mellan Östeuropa och dagens Tyskland med tiden innan muren byggdes. Då som nu flyttar miljontals människor – ofta unga, välutbildade skattebetalare – från öst till väst för att ta del av möjligheter de inte har i hemlandet. 

I länder som Polen och Ungern växer därför aggressionen mot Tyskland. Som ersättning för Berlinmuren tjänar en retorik som Krastev kallar för ”regelrätt etnonationalistisk”. Vill man förstå denna retorik, bör man kanske lyssna till några gamla hittar från DDR.
Läs mer om Berlinmurens fall.