Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 22:20

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/scenrecensioner/dansrecension-mer-av-semantiskt-teoretiserande-an-dansforestallning-pa-mdt/

Scenrecensioner

Dansrecension: Mer av semantiskt teoretiserande än dansföreställning på MDT

”Feelings” får DN:s kritiker Lisa Boda att undra: Blev det inte mer än så här? Foto: Alissa Snaider

Det är mycket som markerar att Adriano Wilfert Jensens ”Feelings” inte är en vanlig föreställning. Till exempel säljs inga traditionella biljetter. Men man lämnas, skriver DN:s Lisa Boda, med känslan av att det är mer tillkrånglat än vad som hade behövts. 

Det går inte att köpa en vanlig biljett till ”Feelings”, den nederländske multikonstnären Adriano Wilfert Jensens verk som gästar MDT. Eftersom ”Feelings” är ett ”utövande av åskådning” (min översättning) snarare än en föreställning säljer MDT i stället personliga prenumerationer till det två kvällar långa gästspelet. 

Som dansare har Wilfert Jensen jobbat med bland andra filosofiskt lagda svensken Mårten Spångberg och ikoniserade Deborah Hay. Som koreograf är han sedan 2017 sysselsatt med forskningsprojektet ”Analysis” som kretsar kring ”känslornas politik”: Wilfert Jensen utgår från dans, men projektet har i samarbete med andra konstnärer också genererat cocktailpartyn, magasinsutgivning och workshops. 

Kärnan i tankstoffet, om jag förstår det rätt, är att känslor är grumliga (har någon på allvar ifrågasatt det?) och något du gör, snarare än har. 

Hur får då detta kropp i ett sceniskt sammanhang?

Jo, MDT:s stora sal är tömd sånär som på några stora färgstänkta skumgummimattor, varifrån vi som alltså utövar åskådning inbjuds att slå oss ner. Mellan dessa öar rör sig sedan dansarna, inledningsvis i inåtvända minimalistiska solon, sedan alltmer synkroniserat och utlevande. I en sekvens smeker de väggarna, i en annan sitter de på knä och kommunicerar medelst ögonkast och knappt märkbara huvudrörelser: måhända en subtil bild för hur människoarten ideligen känner in och speglar varandras känslor? 

Merparten av verket sker i tystnad, endast golvplankorna knarrar. Det är synd, med tanke på att musiken, specialkomponerad av Dean Blunt, tillför en skön ljudmatta som bryter mot den tålamodsprövande monotonin som snart infinner sig. 

För ”Feelings” är mer semantik är dynamik, ett slags rörelsebaserat teoretiserande. Adriano Wilfert Jensen och hans medarbetare lutar sig också mot moderna tänkare, feministprofilen Sara Ahmed och hennes portalverk ”The cultural politics of emotion” kröner programmets litteraturlista, där även bland andra psykoanalytikern Jaques Lacan och filosofiprofessorn Jean-Luc Nancy återfinns.

Kanske vore en också hugad att beställa upp en boktrave på universitetsbibblan för att stärka de akademiska musklerna, om det bara hade funnits mer nerv i resultatet av all denna förkovran. ”Feelings” sluter sig om sig själv; stagnerar i ett stillsamt och undflyende koreografiskt utforskande för de närmast berörda. Det är nog i linje med Adriano Wilfert Jensens vision, men min kvardröjande känsla blir den av kejsarens nya kläder: de tillkrånglade teserna, prenumerationen, blev det inte mer än så här?

Läs fler texter av Lisa Boda här.  Och fler av DN:s scenrecensioner här.