Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 03:17

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-charli-xcx-realiserar-sin-vision-om-framtidens-hits/

Skivrecensioner

Skivrecension: Charli XCX realiserar sin vision om framtidens hits

Charli XCX har skapat den perfekta partyskivan för introverta. Foto: Marcus Cooper

Charli XCX har utvecklats långt sen hon skrev Icona Pops jättesuccé ”I love it”, och på nya albumet ”Charli” är hon med om att skapa den mest nyskapande poppen just nu.

Trots samarbeten med folk som Shawn Mendes och Selena Gomez och turnéer med Taylor Swift och Katy Perry är Charlotte Aitchison fortfarande en rätt suddig punkt på popkartan. Som Charli XCX har hon släppt egen musik sedan hon bara fjorton år gammal började ladda upp låtar på Myspace 2008.

En del har blivit semihits. Som ”Boom clap” från soundtracket till filmen ”The fault in our stars”. Men det enda som verkligen fått fäste är projekt där hon funnits i bakgrunden, som låtskrivare eller gästartist. Som Icona Pops ”I love it”. Att den skrevs av Charli XCX, och att hon även sjunger på singeln, har de allra flesta glömt.

Märkligt eftersom det är hon som, jämfört med den svenska duon, utvecklats mest sedan den nu sex år gamla jättesuccén. Tillsammans med producenten AG Cook har hon lämnat det hejiga, punkinfluerade electrosoundet och gått vidare till mycket mer sofistikerade, utmanande ljud.

Mixtapet ”Pop 2” från 2017 var ett snabbt försök att skissera riktningen mot framtidens hits. ”Charli” är den genomarbetade uppföljaren i albumform, som när den är som bäst faktiskt låter som visionen realiserad.

Den i sin tur är klart retrofuturistisk. Singeln ”1999” är det mest övertydliga beviset, där Charli XCX i ett av skivans många namnkunniga samarbeten, här med Troye Sivan, parafraserar Britney Spears över ett housepiano. Låten är odiskutabelt klistrande, hackar och uppdaterar dåtidens ljud för en modern kontext. Men den är samtidigt i sin omedelbarhet skivans kanske minst intressanta.

I stället är det i de mindre konventionella kompositionerna som Charli XCX:s och AG Cooks idévärld kommer allra bäst till sin rätt. Som i ”Next level Charli” där staccatorytmen och blinkningarna till den jungle som båda upphovspersonerna är för unga för att själva ha upplevt lägger en märkligt klockren grund för ett festanthem. Och som i ”February 2017” där en droppande synth driver tempot framåt medan gästande Clairo och Yaeji kliver in och ut ur handlingen.

Berättaren är hela tiden rösten som rör sig ovanför. Som en drönare över kropparna på klubben, som om Albert Camus främling klivit in på ett nutida rejv. Här finns ett avstånd, en samtidigt nyfiken och kall distans. När Héloïse Letissier från Christine and the Queens i ”Gone” upprepar frasen om hur hon föraktar alla som finns runt henne låter ”Charli” som den perfekta partyskivan för introverta.

Tillsammans med redan nämnda Troye Sivan och Ariana Grande utgör Charli XCX en transatlantisk treenighet för den samtidigt breda men också mest nyskapande poppen just nu. Det enda som står mellan henne och samma omfattning av kommersiell framgång som åtminstone den sistnämnda är en mainstream som är tråkigare än på länge.

Att sommarens stora hit var countryraphaveriet ”Old town road” är bara ett exempel. Taylor Swifts urtrista ”Lover” likaså. Att ta sig fram i ett sådant klimat med så stora idéer som de Charli XCX har kommer inte bli lätt. Att dessutom göra det med ett riktigt uselt artistnamn är… tja, låt oss i alla fall hoppas på det bästa.

Bästa spår: ”Gone” feat Christine and the Queens

Läs fler musikrecensioner av Sara Martinsson, till exempel om hur Snoh Aalegra skapar organisk soul med fräschör och viss krispighet.