Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-17 15:37

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-mabel-har-putsat-pa-sin-debut-lite-for-lange/

Skivrecensioner

Skivrecension: Mabel har putsat på sin debut lite för länge

Mabel McVey har en armé av låtskrivare och producenter bakom sig. Foto: pressbild

På tre år har Mabel utvecklats från en cool ung souldiva till en av Englands största popartister, men mitt i proffsigheten har en del personlighet och charm hunnit putsas bort.

”Måtte debutalbumet komma snart” skrev jag i min recension av Mabels fantastiska konsert på The Green Door Project hösten 2016. På de nästan tre år som gått sedan dess har Mabel utvecklats från en cool ung souldiva till en av Englands största popartister som förenar modern R&B-pop med afroswing.

Hon ger ett imponerande och självsäkert men mindre charmigt och personligt intryck nu. Såväl hennes engelska accent som hennes fäbless för 90-talets släpigt sexiga R&B har polerats bort. ”High expectations” är fyllt av effektiva radiovänliga låtar och påminner lite om Zara Larssons ”So good”, även det ett album som skivbolaget putsade på lite för länge, med en armé av låtskrivare och producenter.

Stundtals, som i ”OK (anxiety anthem)”, märks dock en ambition från Mabel att skapa mer ogarderad musik.

Bästa spår: ”Don’t call me up”

 

Läs fler musikrecensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, till exempel om hur Mark Ronson låter kvinnliga röster fånga känslorna efter hans skilsmässa.