Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-10 01:57

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/kultur-noje/sprakkronika-det-storsta-som-hant-pronomen-sedan-1600-talet/

Kultur

Språkkrönika: Det största som hänt pronomen sedan 1600-talet

Illustration: Stina Wirsén

Ett ord med tre bokstäver har blivit det mest dramatiska som hänt svenska pronomen sedan 1600-talet, skriver Anders Svensson i språkkrönikan.

Hen är ordet som symboliserar tiotalet. Det könsneutrala pronomenet är inte bara årtiondets språkliga sensation. Ordet återspeglar också strävan efter ökad jämställdhet och ett mer inkluderande samhälle. Och debatten om hen är till stor del ett fältslag mellan olika politiska ideologier – men kamouflerat till en språkfråga.

När tiotalet ringde in var hen ett pronomen som få kände till och ännu färre använde. Det var ganska etablerat bland exempelvis transpersoner och andra som av något skäl inte identifierade sig som män eller kvinnor. Det användes också av vissa queerfeministiska skribenter och några radikala tidskrifter. I språkvetarkretsar hade behovet av ett könsneutralt pronomen diskuterats länge.

Pronomen brukar beskrivas som en stängd ordklass. Det betyder att förändringar är sällsynta. Hen är det mest dramatiska som har hänt bland svenska pronomen sedan 1600-talet då i – som i kommen i – började uttalas som ni. I öppna ordklasser som substantiv, verb och adjektiv finns däremot en strid ström av nykomlingar.

När det nu är dags för tiotalet att ringa ut har hen nästan blivit mittfåra. Sedan debatten om pronomenet exploderade 2012 har ordet blivit 13.000 gånger vanligare i svenskan. Långtifrån alla gillar hen – men det blir allt färre som stör sig på ordet. Här har språkbruket i de etablerade medierna haft stor betydelse. Många journalister omfamnade hen som ett smidighetspronomen. Hen var behändigt när könet var okänt, saknade betydelse eller när en källa behövde anonymiseras. Hen blev också ett alternativ till formuleringar som han eller hon.

Debatten om hen sammanföll i tiden med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Pronomenet beskrevs ofta som ett verktyg för inkludering och jämställdhet. Därför blev hen ett vapen i striden mellan olika värderingar. Att använda hen i offentligheten blev för många ett symboliskt sätt att ta avstånd från Sverigedemokraterna. Bland partiets sympatisörer var motståndet mot hen en lika symbolisk markering mot feminism och etablissemang.

Inställningen till ”hen” fungerar nästan som en skiljelinje mellan regeringsunderlag och opposition.

Det är många som utifrån ideologiska grunder har ifrågasatt dagens samarbete mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Ibland hävdar kritiker att regeringsunderlagets enda gemensamma nämnare är motståndet mot Sverigedemokraterna. De fyra partiernas väljare är, enligt forskare vid Lunds universitet, åtminstone överens om en sak. De är mycket eller ganska positiva till hen. Positiva är även Vänsterpartiets sympatisörer – och det är partiets passiva stöd som håller kvar regeringen vid makten.

Mest negativa är anhängare till Sverigedemokraterna. Och Moderaterna och Kristdemokraterna, som håller dörren öppen för samtal med partiet, har väljare som är måttligt positiva till hen. Mest skeptiska i regeringsunderlaget är Liberalernas sympatisörer – och det är också där som samarbetet är mest omdiskuterat.

Regeringen har förstås inte bildats på grund av ett pronomen. Men inställningen till hen fungerar nästan som en skiljelinje mellan regeringsunderlag och opposition. Attityderna till hen återspeglar värderingar som går långt utanför det rent språkliga.

Den utvecklingen gäller inte bara hen. Tiotalet är årtiondet där fler språkriktighetsfrågor får politiska förtecken. Strävan mot ett mer inkluderande och jämställt språk märks på många andra sätt.

Ett exempel är att somliga skribenter i vissa sammanhang föredrar en i stället för man som pronomen, som i en får ta seden dit en kommer. De tolkar man som ”person av manligt kön” snarare än ”människa” och väljer därför en som könsneutral form. Ett annat exempel är språkvårdens rekommendation att använda könsneutrala titlar. Hellre riksdagsledamot än riksdagsman, hellre aktör än aktris, hellre lärare än lärarinna och hellre talesperson än talesman.

Det behöver inte betyda att den som skriver bloggare i stället för bloggerska medvetet gör ett ideologiskt ställningstagande. Men synen på vad som är modern och korrekt svenska följer samhällsutvecklingen. Politiskt fokus på jämställdhet och inkludering skapar svallvågor som även sköljer över språkbruket.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.

anders@spraktidningen.se  

Gör veckans språktest: Vad betyder orden?