Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 07:06

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/ledare/amanda-sokolnicki-att-saga-nej-till-samtal-ar-att-lamna-walkover-i-debatten/

Ledare

Amanda Sokolnicki: Att säga nej till samtal är att lämna walkover i debatten

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Foto: Beatrice Lundborg

Invandringsdebatten gick förlorad. Om inte samma sak ska hända på flera områden är det bäst att sluta samtalsvägra.

Är det rätt att prata med människor man verkligen inte håller med? SVT:s nya projekt ”Sverige möts” har fått oss att återigen prata om vad vi ska prata om. Och för vissa är svaret: nej, de samtalen fyller ingen funktion.

Petter Larsson beskriver det i Aftonbladet (25/9): ”Om vi pratar med varandra så kan vi kanske närma oss varandra och polariseringen minska. Och det ska SVT nu se till. Det är en farlig idé, särskilt när den som nu initieras ovanifrån, som faktiskt tangerar den högerradikala drömmen om att ena ett splittrat folk i en politisk harmoni, där konflikter och åsiktspluralism undertrycks.”

Jag tror han har helt fel.

Problemet är inte att de här samtalen förs, utan att de ofta håller så låg kvalitet. Det krävs så mycket mer i ett samtal med en extrem person för att den andres världsbild och felaktiga påståenden ska kunna bemötas. Det går liksom inte att sitta lite halvpåläst i en podd och prata med förintelseförnekare.

Kvaliteten tycks också vara SVT:s problem. För ja, namnet är en floskel. Och nej, det första inslaget som sändes är inte alls imponerande. Och visst kan det, precis som Isobel Hadley Kamptz påpekat, vara tröttsamt att radikalhögerns syn på invandring gång på gång förs fram som något kontroversiellt i en tid när invandringskritik närmast är att betrakta som ett naturtillstånd (Dagens media 19/9). Men farligt?

Självklart inte.

”Nu vill SVT gripa in för att skapa konsensus för husfridens skull? Få oss att förstå varandras ståndpunkter och söka gemensam grund?” undrar Petter Larsson retoriskt. Men att förstå varandras ståndpunkter är ju inte på något sätt detsamma som att skapa konsensus. Att förstå varandra bättre kan tvärtom betyda att det är omöjligt att komma överens. Fråga borgerligheten.

Dessutom är inte samtalen bara till för andra. I ärlighetens namn handlar det ofta om att förstå sig själv. Att tvingas artikulera det inte riktigt färdigtänkta.

Petter Larssons idé om att samtalsvägra präglade länge migrationsdebatten. Det var därför invandringsvännerna förlorade på walkover när omständigheterna förändrades. Eftersom det hade framställts som att det inte fanns något att orda om var precision i resonemangen överflödig.

Ibland kommer det dessutom att uppfattas som en förolämpning att behöva argumentera – eftersom det är en förolämpning.

Det var som den där gången när Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt debatterade abort. Sjöstedt slog på sitt sympatiskt upprörda sätt fast att Jimmie Åkesson minsann ville inskränka kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Varpå SD-ledaren sa att det vill ju du också – bara senare i graviditeten. Sedan gick luften ur Sjöstedt.

Så går det när man fastnar i slagord och glömmer att man måste ge dem innehåll. När slutsatsen anses så självklar att ingen tycker sig behöva förklara varför just den veckan är rimlig för abort, eller varför just den invandringen är viktig och rimlig.

Så Petter Larsson behöver givetvis inte debattera med någon. Men det hade nog gjort honom gott.

Det är förstås glädjande att vissa saker anses så självklara att de inte behöver förklaras. Att Prideflaggor är något att fira med karnevaler. Att invandring fungerar i ett välmående land. Att abort anses given. 

Ibland kommer det dessutom att uppfattas som en förolämpning att behöva argumentera – eftersom det är en förolämpning. Hur ska annars en homosexuell kvinna tolka det att hon måste förklara varför hon duger som mamma? Hade hon bara levt med en man hade ingen frågat.

Och det inte helt upplyftande svaret är: för att alternativet är sämre. För att de politiska vinster som vi tar för givna kan gå förlorade.

Att inte acceptera samtalets själva premiss kan uppfattas som en motståndshandling – Petter Larsson citerar en upprorisk låtrad om att bekämpa fascismen. Men om argumenten försvinner finns motargumenten ändå kvar. Redo att vrida tillbaka klockan, stänga gränsen, sänka abortgränsen.

Då står man där med sin stolthet och ser samtiden passera.