Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-23 03:25

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/ledare/annika-strom-melin-det-maste-vara-mojligt-att-sparka-ut-ett-auktoritart-land-ur-eu/

Ledare

Annika Ström Melin: Det måste vara möjligt att sparka ut ett auktoritärt land ur EU

I slutet av förra veckan demonstrerade domare från 20 europeiska länder på gatorna i Warszawa. Foto: Janek Skarzynski/AFP

Polen fortsätter att politisera landets domstolar, vilket visar att EU:s regler behöver skärpas. Ett EU-land som bryter mot demokratins grunder ska inte kunna vara kvar som medlem.

KOLUMNEN. Annika Ström Melin är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

I slutet av förra veckan demonstrerade domare från 20 europeiska länder på gatorna i Warszawa. Tillsammans med tusentals polacker manifesterade de sitt stöd för oberoende domstolar i Polen.

”Dessa domare gör mer för att försvara den liberala demokratin i Polen än EU-ländernas alla ledare sammantaget”, twittrade statsvetaren Daniel Keleman, och han har tyvärr helt rätt.

Hittills har regeringen i Warszawa inte verkat bry sig det minsta om den hårda kritik som EU-kommissionen och Europarådets Venedigkommission har riktat mot landets snabbt genomförda och genomgripande rättsliga reformer.

Den polska regeringens företrädare visar i stället ett illa dolt förakt för de europeiska institutioner som Polen faktiskt formellt sett står bakom.

”Ni kan väl gå på museum i stället”, föreslog till exempel den polske justitieministern förra veckan, när han sade nej till att ta emot utsända från Venedigkommissionen, Europarådets organ för det som kallas ”demokrati genom lag”.

Och från högsta politiska ort i EU är det tyst.

Övriga EU-länders regeringar och ledare har inte uttalat någon gemensam kritik mot utvecklingen i Polen, vilket delvis beror på att Ungern har lovat att blockera minsta invändning.

När två alltmer auktoritärt styrda EU-länder håller ihop kan – eller vill – övriga tydligen inte göra någonting.

På så sätt har EU-fördragets artikel 7, enligt vilken ett land som bryter mot unionens grundläggande värden i sista hand kan förlora rösträtten, desarmerats. Ett beslut om sanktioner kräver enhällighet.

Regeringen i Warszawa tycks därför tro att den kan fortsätta på den inslagna vägen. Det senaste hastigt framtagna lagförslaget visar att Polen fortsätter att röra sig allt längre bort från rättsstatens principer.

I korthet innebär de nya reglerna att det ska sättas munkavle på polska domare som är kritiska mot regeringens reformer.

När två alltmer auktoritärt styrda EU-länder håller ihop kan – eller vill – övriga tydligen inte göra någonting.

En domare som hävdar att rättsstatens principer inte efterlevs i Polen (något som både EU-kommissionen och Europarådet håller med om) ska kunna straffas.

Ett nyinrättat disciplinärt organ i Högsta domstolen, som domineras av regeringstrogna ledamöter, ska pröva sådana uttalanden. I sista hand ska en kritisk domare kunna avskedas.

Det polska parlamentets underhus har redan sagt ja. På fredag ska överhuset rösta och eftersom oppositionen där har knapp majoritet blir det förhoppningsvis ett nej, men i så fall skickas lagförslaget tillbaka till underhuset.

Kan verkligen inte EU göra något? Nej, det verkar inte så.

Gentemot EU-domstolen har den polska regeringen tidigare visat viss lyhördhet.

När EU-domstolen i somras förklarade att Polen bröt mot unionens regler när domarna i landets Högsta domstol tvingades gå i förtida pension, backade regeringen i Warszawa på denna punkt.

Men i ett annat mål, som avgjordes i november, förklarade EU-domstolen att alla nationella domstolar i EU (också i Polen) måste vara oberoende och opartiska – men att det är medlemsstaternas domstolar som avgör om så är fallet.

Efter det utslaget kom en ilsken reaktion från Warszawa, där regeringen i all hast utformade det senaste lagförslaget. I framtiden riskerar polska domare som tillämpar EU-domstolens utslag att förlora sina jobb.

Men EU-domstolen kan inte – och ska inte – bestämma om allt. Det är de politiskt ansvariga i EU som måste sätta en gräns för vad som gäller.

Den senaste idén, att koppla fördelningen av EU:s regionala bidrag till rättsstatens principer, verkar både krånglig och problematisk. Inget EU-land ska kunna betala (i form av minskade bidrag) för att slippa följa demokratins grunder.

Rimligare vore att se över EU:s regelverk.

Snart finns också ett bra tillfälle att föreslå en skärpning. Framtidskonferensen som Tyskland och Frankrike har lanserat ska inledas under 2020 och avslutas 2022.

Det sägs visserligen att diskussionerna under framtidskonferensen inte ska handla om fördragsändringar. I så fall skulle alla medlemsländer försöka rida sina käpphästar och förhandlingarna kanske aldrig ta slut.

Men det är vid det här laget uppenbart att nuvarande artikel 7 inte fungerar, och att kravet på enhällighet därför måste bort.

Om EU:s politiska ledare tvivlar borde de lyssna på en före detta turkisk domare, en av dem som demonstrerade i Warszawa förra veckan.

”Jag är här för att varna polackerna”, förklarade han. ”Jag vet hur det slutar.”

Ja, när dagens auktoritära presidentstyre utvecklades i Turkiet var det bland annat de oberoende domstolarna som försvann först. Att släppa in Turkiet i EU är därför uteslutet.

Det borde inte heller vara möjligt för ett EU-land som medvetet urholkar demokratins fundament att vara kvar.