Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 10:33

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/ledare/erik-helmerson-lyssna-pa-experterna-om-brott-inte-kulturkrigarna/

Ledare

Erik Helmerson: Lyssna på experterna om brott, inte kulturkrigarna

Varken alarmism eller samhällskollaps. Foto: Christine Olsson/TT

Det är i dag svårt att diskutera kriminaliteten utan att samtidigt välja skyttegrav i ett kulturkrig om invandring. Lösningen är att varken lyssna på de livrädda eller dem som förringar rädslan.

Jag har svårt att komma över enkätsvaret som redovisades i måndagens DN. 

Frågan löd ”Hur orolig är du för att personligen råka illa ut i samband med skjutningar och våldsdåd?” Minst oroade var MP-väljarna, där 13 svarade ”orolig” (och alternativet var ”inte orolig”). Sedan låg de svarande från andra partier i ett kluster mellan 14 och 29 procent.

Alla andra partier? Nej, ett sticker ut. 54 procent av sverigedemokraterna är personligen oroliga för att drabbas av våld i samhället.

Det är en makalös siffra, och jag är säker på att den säger mycket om SD:s opinionsframgångar. Sedan kan man förstås undra vad som är höna och ägg: Blir man sverigedemokrat för att man är oroad? Eller är det något i själva SD-skapet som orsakar och göder rädsla, till exempel att man tillbringar mycket tid i kanaler på sociala medier där det ständigt trummas in att invandringen gör Sverige alltmer hotfullt, att våldet kan komma utan förvarning och slå mot envar?

Men Sverige blir ju mer våldsamt, eller hur? Nja, den siffran är och förblir komplex. Av DN:s senaste ”Fakta i frågan” framgår att ja, skjutningarna har ökat till historiskt höga nivåer, och Sverige har det femte högsta talet för skjutvapenvåld i EU.

Samtidigt vet vi ju också att det till allra största del är de kriminella gängen som gör att denna siffra ökar. Det dödliga våldet i stort är mindre i dag än på 1990-talet.

Det sorgliga är att det numera är så svårt att diskutera brottslighet utan att samtidigt välja skyttegrav i ett pågående kulturkrig.

På tisdagen publicerades också Brås trygghetsundersökning, som visar att fler svenskar säger sig bli utsatta för brott. Men ökningen är modest och den absolut vanligaste brottstypen är hot (9,1 %). 

Komplext, som sagt. Mest oroade är som vanligt de äldre, de som drabbas minst. På samma sätt kan man fundera över hur ofta det är Sverigedemokraternas väljare som personligen drabbas av det gängvåld och de skjutningar som de är så rädda för. Men rädsla är inte en rationell känsla, det vet alla flygrädda vars ångest är störst när de sätter sig i det transportmedel som egentligen är det säkraste.

Det sorgliga är att det numera är så svårt att diskutera brottslighet utan att samtidigt välja skyttegrav i ett pågående kulturkrig. Den som pekar på oro skälls för alarmist, den som vill hålla rädslan tillbaka anklagas för att blunda för massinvandringens misslyckande eller liknande.

Det finns en väg ut: Att inte utgå från de rädda, men heller inte från dem som förringar rädslan. Att med is i magen lyssna på den som vet hur det ligger till och vad man kan göra åt det.

Och att komma ihåg att det nästan alltid är något gott i sig att minska brottslighet. För fakta kvarstår, med eller utan SD: 26,4 procent av svenskarna säger sig ha utsatts för brott i fjol, 34,4 procent av unga kvinnor för sexbrott, 14,6 för det som krasst kallas ”egendomsbrott mot hushåll”, alltså inbrott och stölder från den plats där tryggheten ska vara som störst.