Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 03:51

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/ledare/gunnar-jonsson-den-dyra-resan-till-trumps-vapenvila-i-handelskriget/

Ledare

Gunnar Jonsson: Den dyra resan till Trumps vapenvila i handelskriget

Donald Trump i Vita huset med Kinas vice premiärminister Liu He. Foto: Chine Nouvelle/Sipa/REX

Donald Trump proklamerar seger och drar i väg till presidentvalet. Men handelskriget med Kina är ogenomtänkt, dyrt och inte över än.

Största avtalet i historien, förklarade president Donald Trump på känt maner och det var naturligtvis inte sant. Världsekonomin kan pusta ut en aning, men snarare än fred är det ett eldupphör i handelskriget som USA och Kina har kommit överens om. Och striden har haft ett högt pris.

Vid en första anblick kan USA se ut som vinnare. Kina lovar att öka sin import av varor och tjänster från 130 till 330 miljarder dollar på två år, och det gäller såväl jordbruksprodukter som bilar och olja. Skyddet för patenträttigheter ska bli bättre och kineserna sluta kräva att amerikanska investerare delar med sig av tekniska hemligheter.

USA:s strafftullar kommer däremot att ligga kvar på två tredjedelar av importen från Kina, som påtryckningsmedel inför nästa fas av handelssamtalen.

Bättra att tagga ned inför höstens val och sälja det lilla man har som något stort.

Frågetecken nummer ett är om Kina tänker stå för sina utfästelser. Åtskilliga av dem har gjorts förut, både till världshandelsorganisationen WTO och till andra länder. Ironiskt nog är samtidigt den typ av statligt dirigerad handel som avtalet bygger på ett ursprungsskäl till den internationella kritiken mot Kina.

Att Pekings gigantiska statliga exportsubventioner inte alls behandlas är det mest påtagliga hålet i uppgörelsen. Handelshökarna inom Trumpadministrationen har alltid ansett att detta är det centrala problemet, medan presidenten själv är besatt av bilaterala underskott.

Trump skriver under av inrikespolitiska skäl. Total seger mot Kina är en utopi, åtminstone på kort sikt. Bättra att tagga ned inför höstens val och sälja det lilla man har som något stort.

Det finns också risker med att köra handelskriget vidare. Kina betalar inte tullarna, som Trump påstår, utan amerikanska företag och hushåll. Bönderna har förlorat export. Osäkerheten har skadat tillväxten i världen, inklusive USA. Sådant vill man inte att väljare i Mellanvästern ska tänka på.

Presidenten brukar attackera även sina allierade med tullar. Det är därför hoppfullt att USA nu tillsammans med EU och Japan använder WTO för att komma åt den kinesiska statskapitalismen. Trump är dock inte att lita på. Nyligen hotade han med tullar på europeiska bilar om inte Tyskland, Frankrike och Storbritannien brännmärkte Iran för att bryta mot kärnteknikavtalet.

Den grundläggande konflikten mellan väst och Kina kvarstår. Diktaturen tänker inte sluta förtrycka medborgarna, och knappast heller överge sin ekonomiska modell eftersom den är ett av Kommunistpartiets instrument för att behålla makten.

Att pressa Kina på allvar kräver samarbete mellan de stora demokratiska marknadsekonomierna. Men handelskrig är inte enkla att vinna, som Trump påstår. Utan dyra.