Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-22 02:08

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/ledare/martin-liby-troein-svarbotad-spansk-sjuka/

Ledare

Martin Liby Troein: Svårbotad spansk sjuka

Från vänster: Pablo Casado (PP), Pedro Snchez (PSOE), Sebastian Abascal (Vox), Pablo Iglesias (Podemos), Albert Rivera (Ciudadanos). Foto: PIERRE-PHILIPPE MARCOU

Spanien illustrerar vad som händer när nya ytterkantspartier träder in i de europeiska politiska landskapen. Landet påminner också om vad som krävs för att skapa stabila regeringar.

Fjärde gången gillt, hoppas nog de spanska väljarna. Sedan 2015 har ingen regering överlevt en hel mandatperiod. Söndagens val är ett nyval, som följer på ett nyval, efter ett nyval.

Socialdemokratiska PSOE ser ut att bli störst igen, med ungefär 27 procent av rösterna. Borgerliga PP gör en återhämtning, efter ett katastrofresultat på 17 procent i våras. Nu når partiet troligen en bit över 20. 

Hur det ska gå att sy ihop en majoritet i parlamentet är dock svårt att se. Katalanska separatister, populistpartierna Vox (till höger) och Podemos (till vänster) komplicerar nämligen även fortsatt matematiken. 

Valets stora förlorare blir liberala Ciudadanos. Med 16 procent blev man tredje störst i parlamentet i vårens val, nu försvinner en tredjedel av väljarna. Och med det partiets vågmästarroll.

Spanien understryker också vad som krävs för att få till stabila och handlingskraftiga regeringar: brobyggande i mitten.

Ciudadanos hade tillräckligt många mandat för att göra som C och L gjorde här i Sverige. Men de valde att säga tvärt nej till PSOE:s Pedro Sánchez. Till det hade man en del goda skäl – socialistledaren hade tagit stöd av Podemos och katalanska separatister när han grep makten 2016. Men det har haft ett pris, i väljarstöd och inflytande.

Det spanska exemplet illustrerar hur de europeiska politiska landskapen just nu ritas om. Nya ytterkantspartier gör det svårt att bilda majoritet inom ramarna för traditionella röda och blå block. Det understryker också vad som krävs för att få till stabila och handlingskraftiga regeringar: brobyggande i mitten. Sannolikt krävs nu någon form av samförstånd mellan PSOE och PP för att Spanien ska ta sig vidare. 

Det är också en bister påminnelse om hur liberala mittenpartier under dessa nya förhållanden riskerar att göra sig irrelevanta om de inte klarar av att samarbeta med både borgerliga kamrater och socialdemokrater.