Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-17 15:33

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/ledare/ratt-student-ska-hamna-pa-ratt-plats/

Ledare

Rätt student ska hamna på rätt plats

Foto: Johan Nilsson/TT

DN 14/8 2019. Nu beslutar de enskilda lärosätena om antagning enligt ”reell kompetens”. Det borde finnas ett enhetligt nationellt system.

Tisdagens DN berättar om Thomas Lindgren, som efter 35 år som plattsättare och egenföretagare har bestämt sig för att sadla om till lärare. Han saknar visserligen en gymnasieutbildning som ger högskolebehörighet, men efter att han gjort en serie prov i svenska, engelska och matematik – samt satt ihop en filmsnutt – har han antagits till utbildningen enligt det som kallas ”reell kompetens”.

För den som är vuxen och saknar studentexamen finns två sätt att ta sig in på universitetet. Det ena är att skaffa sig en, genom att plugga på komvux. Det andra är alltså att visa att man ändå införskaffat sig de färdigheter som krävs för att kunna tillgodogöra sig den högre utbildningen på ett bra sätt.

Det kan dock, som Thomas Lindgrens erfarenheter visar, handla om en ganska komplicerad process. Anledningen till det är att det inte finns något enhetligt nationellt system för hur den reella kompetensen ska bedömas. Högskolorna får själva bestämma hur de ska gå till väga – och kan alltså inkludera en kombination av blanketter som ska fyllas i, tester och till och med videomakeri. 

Något vidare system är det inte. Ett mått av godtycke är svårt att undvika, när bedömningsgrunden för samma eller snarlika utbildningar alltså skiljer sig mellan olika lärosäten. Dessutom är det resursintensivt jämfört med andra delar av antagningsprocessen till svenska högskolor, som kretsar kring att ranka studenter efter betyg och resultat på högskoleprovet. När det gäller reell kompetens ska en handläggare alltså gå igenom flera delar av en ansökan och göra en individuell bedömning.

Nog borde det finnas bättre sätt att utvärdera om vuxna människor har förutsättningar att klara av en universitetsutbildning.

Effektivt framstår det heller inte. Enligt DN:s siffror görs ett par tusen ansökningar på det sättet till svenska universitet varje år. Men bara i omkring en tiondel av fallen blir den sökande antagen. Huruvida det beror på att många som faktiskt inte har rätt kompetens gör anspråk på det, eller att bedömningarna är för snåla, är svårt att säga. Resurseffektivt är det dock knappast. 

Nog borde det finnas bättre sätt att utvärdera om vuxna människor har förutsättningar att klara av en universitetsutbildning. Enklast vore sannolikt att låta den som har en viss arbetslivserfarenhet – säg tio år – ansöka på grundval av högskoleprovet, givet att man når en nivå som reflekterar tillräckliga färdigheter för att klara av en högre utbildning. Det är trots allt utformat för att bedöma just de kunskaper i svenska, engelska och matematik som är särskilt viktiga. Och som det är nu måste de som bedömts ha reell kompetens ändå göra högskoleprovet, om det handlar om en utbildning där det är konkurrens om platserna.

Så länge ribban läggs högt nog borde det inte betyda att kraven sänks, bara att processen blir smidigare. Anses högskoleprovet inte lämpligt borde det gå, som ministern för högre utbildning Matilda Ernkrans föreslog på tisdagen, att ta fram ett särskilt nationellt behörighetsprov för uppgiften.

I grund och botten handlar det om att rätt student ska vara på rätt plats. Vuxenutbildningens roll kommer sannolikt att bli viktigare. Dels därför att det teknikskifte som vi är inne i innebär att fler av oss kommer att behöva byta bana någon gång i livet. Dels därför att vi har tagit emot många flyktingar, som inte har den utbildning som krävs för att klara sig på svensk arbetsmarknad. 

Det är ingen vågad gissning att en del av de vuxna som vill byta bana och egentligen har de kunskaper som krävs för att klara en högskoleutbildning direkt hamnar på komvux i stället. Det är ett slöseri med deras tid. Och med resurser som skulle kunna läggas på den som verkligen behöver dem.