Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-19 08:57

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/nyheter/sverige/alexandra-charles-kvinnors-halsa-och-vard-ar-fortfarande-eftersatt/

Hälsa

Alexandra Charles: Kvinnors hälsa och vård är fortfarande eftersatt

Den före detta nattklubbsdrottningen Alexandra Charles driver nu frågor om kvinnors hälsa och jämlikhet inom vården. Foto: Eva Tedesjö

Från nattklubbsdrottning till förkämpe för kvinnors hälsa. Alexandra Charles försöker sätta punkt för den ojämlika vården.

– Det är orimligt att kön, ålder, bostadsort och socioekonomi spelar roll för vilken vård man får, säger Alexandra som här svarar på tio frågor.

Du startade 1,6-miljonerklubben, vad gör ni? 

– Vi är en ideell organisation som sprider kunskap och folkbildar om allt som rör kvinnors hälsa, vård, forskning och omsorg. Vi kämpar för att minska ojämlikheten i vården och bedriver opinionsbildning och ger ut en tidning, ordnar seminarier, resor och evenemang. Vi driver också projekt och samlar in pengar till medicinsk forskning. 

– Vi är nio anställda och har ett stort nätverk av volontärer, ambassadörer och representanter över hela Sverige. Vi har en expertgrupp med 38 läkare och forskare som vi vänder oss till för råd.

Tidigare drev du nattklubb, hur blev du en förkämpe för kvinnors hälsa?

– Alla blir vi ju äldre och kommer till någon form av mognad. Jag har ju alltid varit intresserad av människor och blev mer och mer varse att kvinnors hälsa är eftersatt. Jag fick höra experter berätta att det saknas ett genusperspektiv i vården och det gjorde mig upprörd. Förutom kön påverkar ålder, socioekonomiska faktorer, etnicitet och geografi tillgången till vård. Det är inte rimligt. Hälsan är viktig, har man inte den orkar man inte njuta av livet.

– När jag startade organisationen för 21 år sedan hade jag ju redan ett fantastiskt nätverk. Jag frågade mina vänner om de ville ställa upp och fick snabbt många läkare, forskare och artister som volontärer, de hade också insett att kvinnor diskrimineras i vården.

Du är ju själv över 70 nu, vad ser du bland dina egna vänner när det kommer till vårdinsatser?

– Tyvärr en vård som inte alltid fungerar som den ska – men det är väldigt olika inom olika delar. En vän har en dotter på 32 år som fått bröstcancer, och de är väldigt nöjda med vården. En annan har en dotter på 45 som har psykiska problem, de är i stället väldigt missnöjda. En närstående blev nyligen ryggopererad, det fungerade tipptopp. En psykiatriker jag känner berättade att hon har 500 patienter i kö, majoriteten av dem kvinnor.

– Man säger ju ofta att dagens 70-åringar är som gårdagens 50-åringar, och det stämmer. Men vi är fler äldre än förr, fler som behöver vård. Landstingen måste inse att det behövs mer resurser. Det är en skandal att sjuksköterskor säger upp sig för att arbetssituationen inte fungerar.

Vad har du personligen för erfarenheter av sjukdom och vård?

– Jag har haft oturen att råka ut för artros och opererade mina höfter redan 1999. I dag lider jag av glaukom, en ögonsjukdom som gör att man gradvis tappar synen, och jag ser nu bara 14 procent på höger öga och 27 procent på vänster. Förutom en olycklig ögonoperation har jag fått fantastiskt fin hjälp. Men det har flera gånger berott på att jag är privilegierad på så sätt att jag har kontakter i vården. Och det är det ju många som inte har.

Foto: Eva Tedesjö

Var finns den största ojämlikheten vad gäller kön och behandling?

– Många mediciner är framforskade på män, man har inte förstått att kvinnor inte alltid reagerar som män på läkemedel. Något vi arbetat med i alla år är hjärt- och kärlsjukdomar och där har det blivit bättre. När det gäller psykisk ohälsa vet vi inte om vården är sämre för kvinnor – däremot är det fler kvinnor som drabbas. Benskörhet drabbar varannan äldre kvinna, och var fjärde man. Man borde mäta benskörheten hos alla när de får sin första fraktur för att kunna motverka att de skadar sig igen. Men det görs inte med hänvisning till att det är för dyrt. 

Vad tror du att ojämlikheten mellan män och kvinnor beror på?

– Historiskt har mannen varit den som tjänade pengar medan kvinnorna ”bara var hemma” vilket inte värdesattes på samma sätt. Kvinnan var ju heller inte myndig förr, vi fick rösträtt först 1921. Attityder lever kvar genom generationer och vi lever nu i sviterna av det som en gång var.

Ser du någon förbättring?

– Ja, det har hänt mycket på 20 år. Fler är i dag medvetna om hur viktigt det är med jämlikhet, att kvinnor deltar i studier och forskning. Det finns en mängd fantastiska exempel på att det görs jättefina saker. Men man undrar ju när man ser Nya Karolinska. Har man råd är det inte fel att satsa på ett kvalificerat sjukhus som bara tar sig an svåra diagnoser. Men det får inte ske på bekostnad av majoriteten sjuka och andra sjukhus som blir överbelagda.

– Problemet är att politiker fattar beslut om så viktiga ting utan tillräcklig kunskap. De måste samla fler röster från vården: Är det här klokt? Man bör inte låta ny teknik gå före folkhälsa för att det är spännande.

Hur är det att driva de här frågorna – vilket gensvar får ni?

– I början var det många som fnös och sa att sådant larv som genusperspektiv inom vården behövs inte. Men det har ändrats. Fler är intresserade av hälsa och förstår att det är viktigt för alla.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män, men ingen allmän screening likt mammografi eller cellprovtagning görs. Många menar att män därmed diskrimineras. Hur ser du på det?

– Jo, det är klart att där finns en brist. Om det är så att man kan upptäcka fler fall tidigt vore det väl en väldigt god idé med allmän screening. Men tittar man på hela befolkningen är det ändå kvinnans hälsa och vård som är eftersatt.

Om du får önska – var befinner vi oss om fem år?

– Först och främst önskar jag att man på lokal och nationell nivå avsätter mer resurser för hälsa, livsstil, vård och forskning. Jag hoppas också att man kortat köerna till läkarbesök och behandling, att man undersöker alla för benskörhet efter en första fraktur, att alla män över en viss ålder screenas för prostatacancer och att det finns kvinnohälsocentrum med fokus på kvinnors specifika hälsoproblem. Jag skulle också vilja att det har inrättats en professur i genusmedicin.

Foto: Eva Tedesjö

 

Läs mer om sjukvård här