Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-17 07:01

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/nyheter/varlden/det-var-som-att-slappas-ut-ur-ett-fangelse/

Världen

”Det var som att släppas ut ur ett fängelse”

01:36. Med en ceremoni vid Berlinmuren inleddes 30 årsdagen av att den föll. Tysklands förbundskansler Angela Merkel närvarade. Hon höll tal och tände ljus.

BERLIN. Med minnesceremonier, filmvisningar och technofester firar Berlin att det har gått 30 år sedan den fredliga revolutionen. 

Berlinbon Hildegard Schmidt, 63, knackade sönder Berlinmuren med en hammare. 

– För mig betyder den här dagen allt, säger hon.  

Ett stilla novemberregn faller över den tyska huvudstaden, men det hindrar inte Berlinbor och nyfikna turister från att flockas kring Bernauer Strasse där en bit av den ursprungliga Berlinmuren finns bevarad. Ett återuppbyggt vakttorn påminner om tiden då Berlin var en delad stad och då människor som försökte ta sig över till den andra sidan riskerade att skjutas till döds. 

Berlinbon Hildegard Schmidt var en av dem som knackade hål på Berlinmuren med en hammare. ”Det var som att släppas ut ur ett fängelse” Foto: Alexander Mahmoud

Berlinbon Hildegard Schmidt, 63, har kommit hit för att minnas dagen som betytt allra mest i hennes liv. När hon på kvällen 9 november 1989 för precis 30 år sedan hörde nyheten om att Berlinmuren öppnats rusade hon ner till stadsporten Brandenburger Tor, där gränsen mellan öst och väst gick. Utrustad med en hammare slog hon muren i småbitar.  

– Jag får gåshud när jag tänker på det. Det var som att bli utsläppt ur ett fängelse, säger hon. 

Hildegard Schmidt växte upp i Östtyskland i det som kallades för spärrområde, en hårt bevakad enklav alldeles intill järnridån dit endast de med godkända dokument och rätt stämplar släpptes in. 

Efter att Tyskland delades hade hennes familj splittrats: ena halvan hade hamnat i öst och den andra i väst. De kunde vinka till varandra genom stängslet som delade Europa i två halvor. 

Tysklands förbundskansler Angela Merkel möter Berlinbor på den gamla ”dödsremsan” intill resterna av Berlinmuren. Foto: Alexander Mahmoud

– Det var ju absurt. När en släkting begravdes så stod mina anhöriga på andra sidan kyrkogården, bakom gränsstängslet, och följde ceremonin på avstånd, berättar hon. 

I dag bor hon intill den så kallade dödsremsan, området mellan de två murarna där de östtyska gränsvakterna patrullerade dag som natt, och som blivit symbol för det delade Berlin. 

– Jag tänker på det nästan varje dag. Vilken lycka att muren är borta. 

Ceremoni på Brandeburg Tor på lördagskvällen 9 november. Foto: Alexander Mahmoud

Natten den 9 november 1989 förändrade Europa i grunden och det finns ingen Berlinbo som inte minns var han eller hon befann sig när muren öppnades. 

En taxichaufför från Västberlin berättar om sitt första möte med öst. 

– Jag var på väg hem från krogen och blev stoppad av en kvinna i en Trabant. Hon frågade efter vägen till Zoo. Jag trodde att jag hade blivit galen, säger han. 

I slutet av 1980-talet hyrde en framgångsrik fysiker en liten lägenhet i närheten av gränsövergången vid Bornholmer Strasse. Angela Merkel var 35 år och badade bastu när muren öppnades. 

– Man saknade ord och kände bara lycka, har hon senare berättat för tyska medier. 

När hon många år senare valdes till Tysklands förbundskansler var hon inte bara den första kvinnan att leda Europas mäktigaste land, utan också den första förbundskansler som vuxit upp i DDR. Nu anländer hon med ett entourage av medarbetare och internationella stats- och regeringschefer för att delta i en minnesceremoni. Namnen på de 140 människor som dödades när de försökte ta sig över till väst läses upp. 

Det är stämningsfullt och högtidligt, men samtidigt råder ett slags undantagstillstånd i kvarteren intill. Maskerade poliser med förstärkningsvapen ryter åt boende i husen längs gatan att hålla sig undan från fönstren och inte gå ut på sina balkonger. Från taken håller krypskyttar uppsikt över folksamlingen nere på marken. 

– Jag tycker att det är ruskigt. Det påminner mig om hur det var under DDR-tiden, säger Iris Fischer som står närmast avspärrningarna. 

Foto: Alexander Mahmoud

Men Angela Merkel tycks vara på gott humör.

– Guten Morgen! säger hon och hälsar personligen på alla som sträcker fram handen och gullar med småbarnen. 

Gisa Märgner har tur och får skaka hand med förbundskanslern. Efteråt ger hon ifrån sig en spontan applåd och utropar:  

– Vad snygg hon är! 

– Jag är ett Merkelfan. Hon har gjort så mycket bra för vårt land. Det är synd att så många östtyskar är så arga på henne, säger hon som själv växte upp i Västtyskland. 

Marzia Panai med dottern Viola i famnen och svärmor Gisa Märgner. Foto: Alexander Mahmoud

Hon syftar framför allt på framgångarna för det högernationalistiska partiet Alternativ för Tyskland (AFD) som vunnit många väljare i östra Tyskland. Partiets företrädare anklagar förbundskanslern för att gå det västtyska ”etablissemangets” ärenden och för att ha svikit sina gamla landsmän i öst. Samtidigt som Berlin firar den fredliga revolutionen – inte ett enda skott avlossades under natten då Berlinmuren öppnades – har frågan om skillnaderna mellan öst och väst hamnat högt på agendan. 

– Det är så tråkigt med den här polariseringen. Jag tycker att vi borde fokusera på allt som gått bra, att vi är ett land i dag, säger Gisa Märgner. 

En man i 60-årsåldern som inte vill säga sitt namn tycker att återföreningen har kostat för mycket.  

– I 30 års tid har vi västtyskar pumpat in våra skattepengar till öst. Medan deras städer har rustats upp, har våra förfallit, säger han. 

– Jag är less på att behöva öppna plånboken. 

Iris Fischer tycker att polispådraget påminner om DDR-tiden. Foto: Alexander Mahmoud

Men när Iris Fischer, som tycker det är otäckt med säkerhetspådraget, hör mannens kommentarer avbryter hon samtalet. 

– Det där klarar jag inte av att höra, säger hon. 

– Min bror hamnade i fängelse på grund av att han ville lämna DDR. Vi levde i en diktatur, och du kommer dragande med din plånbok.