Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-22 01:43

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/nyheter/varlden/erik-ohlsson-hardare-tongangar-i-de-iranska-protesterna-men-inga-tecken-pa-att-regimen-vacklar/

Världen

Erik Ohlsson: Hårdare tongångar i de iranska protesterna – men inga tecken på att regimen vacklar

Bild 1 av 2 Protester i närheten av universitetet i Teheran.
Foto: STR
Bild 2 av 2 Protester i närheten av universitetet i Teheran.
Foto: STR

För första gången fördömer demonstranterna i Iran prästerskapet, politikerna och militären. Men om den folkliga vreden kommer att åstadkomma någon genomgripande förändring är en öppen fråga.

Gatuprotesterna mot den iranska regimen gick på måndagen in på sin tredje dag. Filmklipp som delats på Twitter och andra sociala nätverk visar demonstrationer vid universiteten i storstäderna Teheran och Ishafan. 

Protesterna riktar i huvudsak in sig på den iranska regimens hantering av nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet i onsdags, där 176 människor dog, däribland 17 svenskar.

Demonstranterna är omgivna av massiva uppbåd av utkommenderad kravallpolis med svarta uniformer och hjälmar. Nyhetsbyrån AP rapporterar om beskjutning med skarpa skott och tårgaspatroner och incidenter som tyder på blodvite. Polisen har förnekat att de använt skjutvapen.

Situationen är spänd. Vid Sharifuniversitetet skulle det ha anordnats en minneshögtid på måndagen. Minst 13 av dödsoffren i onsdagens flygkatastrof var studerande vid universitetet. Men ceremonin avlystes på grund av det oroliga läget.

Det officiella Iran gör vad det kan för att strypa rapporteringen om missnöjesyttringarna. Västerländska journalister och västerlänningar i allmänhet hålls borta från de oroliga områdena. Härom dagen blev Storbritanniens ambassadör Rob Macaire gripen och tillfälligt arresterad när han med sin mobiltelefon filmade en sekvens från en demonstration utanför Amirkabiruniversitetet i centrala Teheran.

Nu är gatuprotester inget nytt i Iran. För ganska precis två år sedan hölls landsomfattande våldsamma protester som spred sig till ett åttiotal städer och samhällen. Och så sent som förra året, från mitten av november och en dryg månad framåt, gick iranier ut i ansenliga demonstrationer som slogs ned oförsonligt.

En rapport från människorättsorganisationen Amnesty International talar om över över 300 döda i förra årets protestvåg. Andra källor har betydligt högre siffror.

Men på en punkt avviker de allra senaste dagarnas demonstrationer från de tidigare. Och det är en skillnad som borde göra Irans styrande rejält nervösa.

Förut har protesterna handlat om missnöje över prishöjningar på mat och bensin eller om hur politikerna använder pengarna. Denna gång, däremot, har frustrationen fått ett ansikte: själva det iranska samhällssystemet och de figurer som symboliserar det.

Nyhetsbyråer rapporterar om slagord som riktas mot ayatollan, mot prästerskapet, mot revolutionsgardet och även mot den dödade generalen Qassem Soleimani. 

Protester i närheten av universitetet i Teheran. Foto: STR

Att den iranska maktbasen hamnat i skottgluggen för folkets öppna vrede är något nytt. Frågan är vilken skillnad det gör när det kommer till kritan. 

Kommer vi att få se mullornas regim falla under trycket av massiva demonstrationer, efter samma mönster som 1979? Då smög shahen iväg i landsflykt och banade väg för ayatolla Khomeini, som vid den tiden betraktades som en samlande kraft för den regimfientliga oppositionen.

Det är dock några saker som talar emot en sådan händelseutveckling:

• Shah Reza Pahlavi tappade delvis greppet om militären under revolutionen 1979. Även om hans elitstyrka, det kejserliga gardet, var lojal in i det sista, förekom omfattande myterier från bland annat flygvapnet. Något liknande har vi hittills inte sett i de aktuella protesterna. De enheter som skapades efter revolutionen, som revolutionsgardet och den halvmilitära frivilligrörelsen basij, tycks stå enade bakom etablissemanget.

• 1979 års resning hade ett samlande namn som massorna ställde sig bakom. Den mångskiftande samling av intressegrupper som mobiliserade mot shahen backade upp shialedaren ayatolla Ruhollah Khomeini. Något många i efterhand kom att ångra, men under revolutionsfasen var elementet av personkult något som elektrifierade demonstranterna.

• Att en polariserande och impopulär figur som USA:s president Donald Trump högljutt talar för en regimförändring i Iran är ingen fördel för demonstranterna. Dels är det ett hinder för att samla sympati från omvärlden. Dels utnyttjas Trumps hejarop av regimen, som beskyller demonstranterna för att gå främmande makters ärenden.

Å andra sidan innehåller massiva folkliga protester alltid en osäkerhetsfaktor som gör händelseutvecklingen svårbedömd. Så sent som 1978 konstaterade den amerikanska underrättelsetjänsten CIA i en rapport att shahen av Iran satt stadigt på sin tron. Ett år senare var han borta. 

Och bara veckan innan massdemonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo år 2011, som skulle leda till president Hosni Mubaraks fall, avfärdade BBC:s expert en sådan utveckling. 

Det pågående vapenskramlet mellan Iran och USA, som för bara en vecka sedan befann sig farligt nära öppen väpnad konflikt, tycks för tillfället ha stillat. På måndagen besöktes Irans president Hassan Rouhani av gulfstaten Qatars statschef, emiren Tamim bin Hamad al-Thani. Emiren har goda relationer med både Iran och USA och sade efter mötet med Rouhani att ”nedtrappning från alla sidor är den enda lösningen på krisen”.