Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-19 09:43

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/nyheter/varlden/libyens-krigsherre-fordrojer-avtal-om-vapenvila/

Världen

Libyens krigsherre fördröjer avtal om vapenvila

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov välkomnar libyske krigsherren Khalifa Haftar till Moskva. Foto: HO

De stridande parterna i Libyen kan vara nära ett avtal om vapenvila. Men vid mörkrets inbrott hade varken den laglige premiärminister Fayez al-Sarraj, som stöds av Turkiet, eller gerillaledaren general Khalifa Haftar, Putins man, accepterat villkoren.

Vladimir Putin och Tayyip Erdogan drog under måndagen åt tumskruvarna på sina libyska skyddslingar för att få dem att stödja den vapenvila som trädde i kraft på söndagen. Men vid mörkrets inbrott bad gerillaledaren general Khalifa Haftar, Putins man, om betänketid till tisdag förmiddag.

Samtalen är en turkisk livräddningsaktion till förmån för Fayez al-Serraj, vars Nationella Samförståndsregering i Tripoli dagligen tappar mark till veteranen Haftars LNA-milis och de ryska legosoldater som bistår honom.

Turkiets beslut nyligen att skicka stridande förband till Libyen var mindre en krigsförklaring än en signal till Putin att Turkiet fått nog. De bägge länderna har dyrbara samarbeten att vårda på flera andra håll i regionen och både Putin och Erdogan ville slippa hamna på kollisionskurs i Libyen.

I fredags enades de om att tvinga fram ett slut på striderna. När deras beslut nådde parterna var reaktionen lättnad i Tripoli och frustration hos Haftar, som var säker på att kunna storma Tripoli under vintern. (Militära bedömare var inte lika säkra.) Haftar ignorerade först dekretet om vapenvila och drev på sina styrkor. Inte förrän ryssarna skärpt tonen lät han sig släpas till förhandlingsbordet.

Det scenario som nu utspelas betyder inte att Haftar är ute ur leken. Men han är en militär – han var en maktspelare i Libyen långt innan Muammar Khaddafi grep makten 1969 – och ingalunda självskriven ledare för sitt läger. På hans sida återfinns det politiska etablissemanget i Benghazi, som har nära band till den egyptiska ledningen, och deputeradekammaren i Tobruk, ett av landets bägge rivaliserande parlament.

Med lapptäcket av fraktioner, klaner och särintressen är inget givet. Om Moskva och Ankara skulle försöka dela upp Libyens tillgångar mellan sig över huvudet på de lokala aktörerna så kan nya mönster av intressen hastigt ta form.

För Europas del är rysk-turkisk samverkan i Libyen illavarslande. Bägge dessa länder är medvetna om möjligheten att hota och stressa EU genom att kalibrera människosmugglingen över Medelhavet.