Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 13:10

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/nyheter/vetenskap/karin-bojs-alla-dottrar-maste-flytta-fran-sin-faders-hus/

Vetenskap

Karin Bojs: Alla döttrar måste flytta från sin faders hus

På klassisk grekiska kallades det oikos, ett ord som återfinns i våra begrepp ”ekonomi” och ”ekologi”. Romarna sa ”familia” och menade samma sak.

Nämligen ett hushåll – ett hus i staden eller en lantegendom – där ett antal människor levde tillsammans. 

Att många just nu vurmar för antiken blev tydligt i debatten om historieundervisningen i grundskolans läroplan. Men vi får inte glömma att de gamla grekerna och de gamla romarna var en del av en mycket större och mycket äldre indoeuropeisk kultur.

I veckans nummer av tidskriften Science beskriver en grupp forskare hur hushållen var organiserade i södra delen av nuvarande Tyskland under tidig indoeuropeisk tid. Huvudförfattare är Johannes Krause på Max Planck-institutet för vetenskaplig historia i Jena.

Forskarna har undersökt över hundra individer som levde under loppet av 700 år. De har tittat både på traditionell arkeologi, på dna och på isotoper i tänderna som visar i vilka regioner människor har tillbringat olika perioder i livet. 

Studien bekräftar tidigare rön från både dna-forskning och lingvistik som visar att den indoeuropeiska kulturen var dominerad av mäktiga män. Forskarna kunde följa raka fädernelinjer från samma hushåll i upp till fem generationer. 

Sönerna verkar som regel ha stannat i sitt föräldrahem. Ibland – visar isotoper i deras tänder – begav de sig på resa till avlägsna trakter några år i övre tonåren. Men sedan återvände de till sin faders hus.

Döttrarna däremot verkar ha blivit bortgifta allihop. Enda undantaget var unga kvinnor som hann dö redan vid 15–17-årsåldern. De fick sin sista vila i familjegraven.

I gengäld rekryterade hushållets söner fruar från trakter som kunde ligga åtskilliga mil bort.

Både sönerna och deras ingifta fruar kunde begravas med rika gravgåvor, till exempel vapen och smycken som ett tecken på deras välstånd.

Men i gravarna låg också andra personer, både män och kvinnor, helt utan gravgåvor. Ofta var de uppvuxna i samma trakt enligt isotoperna. Men de hade annorlunda dna. Dessa personer var inte alls släkt med hushållets överhuvud. De var tjänstefolk eller slavar. 

Männen med rika gravgåvor hade i de flesta fall Y-kromosomer i en grupp som kallas R1b. Det är fädernelinjer som har sitt ursprung på stäpperna i öster, men som dyker upp på iberiska halvön för ungefär 4.800 år sedan. Med största sannolikhet har denna förflyttning samband med att män från stäppen började utvinna iberiska fyndigheter av tenn. Som ju är en beståndsdel av brons.

Konsten att gjuta brons, den arkeologiska kultur som kallas klockbägare och fädernelinjer inom R1b spred sig sedan längs atlantkusten. Tennrika trakter i Cornwall i sydvästra England kom att bli ett nytt centrum. Men både kultur och människor rörde sig ända upp till Skandinavien och längs floderna till Centraleuropa, inklusive till nuvarande Tyskland där den aktuella studien är utförd.

Det senaste årtiondet har dna-forskning och studier av isotoper revolutionerat kunskapen om hur Europa har fått sin befolkning.

Numera vet vi att våra rötter till stor del går tillbaka på tre huvudgrenar av invandring: de första jägarna, de första bönderna, och de indoeuropeiska herdarna från stäpperna i öster.

Det som nu händer är att forskare också börjar kunna urskilja hur mönstren skiljer sig för våra fäder och våra mödrar. 

Johannes Krauses nya studie i Science bekräftar att den indoeuropeiska invandringsvågen till stor del var dominerad av män. Det har tidigare visats av Mattias Jakobsson och Torsten Günther i Uppsala, men en del forskare har ifrågasatt de rönen.

Studien från Tyskland stöder också bilden att unga män från ledande familjer ofta gjorde en lång resa i ungdomen. Precis som de gamla hjältesagorna berättar.

Döttrarna fick också resa. När de gifte sig och flyttade från sin faders hus. 

Läs fler krönikor av Karin Bojs här – till exempel om smeden som sålde sin själ för 6.000 år sedan.