Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-16 22:59

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/nyheter/vetenskap/karin-bojs-rom-byggdes-av-folk-fran-manga-hall/

Vetenskap

Karin Bojs: Rom byggdes av folk från många håll

Foto: Steven Hammond / Alamy Stock Photo

Rom byggdes inte på en dag. Så säger ordspråket (och så börjar en låt av Imperiet). I veckan kom nya dna-rön som visar hur Rom fick sin befolkning genom årtusenden av invandring.

Studien, som publiceras i veckans Science, sträcker sig under 12 000 år och baseras på dna-analyser av 127 individer från 29 arkeologiska utgrävningsplatser i trakterna av Rom. En stor forskargrupp står bakom, ledd av bland andra arkeologen och antropologen Ron Pinhasi i Wien.

De första tre kapitlen i romarnas historia visar sig vara en spegel av hur resten av Europa har fått sin befolkning.

1. Det börjar med stenålderns jägare och samlare. De i Romtrakten är genetiskt nära besläktade med jägare i övriga Europa.

2. Som en andra våg, för ungefär 8 000 år sedan, anlände bönder med ursprung i nuvarande Turkiet och Syrien.

3. Därefter, någon gång för sådär 3 000–4 000 år sedan, anlände människor vars fädernelinjer går att följa till stäpperna i nuvarande Ryssland. En betydande invandringsvåg som förde med sig ny kultur, nya kunskaper i metallurgi och indoeuropeiska språk.

I fallet Rom handlar det om en indoeuropeisk gren som kallas italiska språk – föregångare till bland annat latin. En gammal tvistefråga inom lingvistiken handlar om huruvida de italiska språken och de keltiska språken utgår från en gemensam gren.

Och ja, baserat på den nya studien skulle det mycket väl kunna stämma. En Y-kromosomlinje som kallas R-M269 dominerar stort hos de undersökta bronsåldersromarna. Samma fädernelinje dominerar också i den så kallade klockbägarkulturen på brittiska öarna och hos män från och med bronsåldern i nuvarande Spanien och Portugal.

Framåt bronsåldern hade alltså romarna blivit en genetisk blandning av gamla stenåldersjägare (några få procent), gamla stenåldersbönder (merparten av ursprunget) och nyligen inkomna indoeuropéer (20, 30 procent av den totala blandningen, men mer markant i fädernelinjerna).

En typisk europeisk mix, även om proportionerna skiljer sig mellan olika regioner.

Det speciella för Rom är vad som hände sedan, under järnåldern. Då blev Rom världens första miljonstad och Romarriket blev ett imperium som sträckte sig över hela Medelhavet, i tre världsdelar inklusive Nordafrikas kuster och stora delar av Mellanöstern.

Nya människor strömmade in. Ofrivilligt som slavar, eller frivilligt. Vid den här tiden utvecklades transporttekniken både för hästdragna vagnar och för segelskepp, och det syns tydligt i resultaten att de flesta nykomlingar anlände till Rom via Medelhavet.

Merparten kom österifrån, från östra Medelhavet och Mellanöstern. Några kom från Afrika. Överhuvudtaget blev Rom vid den här tiden en stor smältdegel, med starkt varierad befolkning. Man skulle kunna jämföra med New York under 1800- och 1900-talet.

På trehundratalet kraschade Västrom. Visigoter och vandaler attackerade Rom, och senare kom även lombarderna. Även dessa inflöden syns tydligt i de nya dna-resultaten, med linjer från centrala och norra Europa.

Invånarantalet i staden Rom minskade dramatiskt, från runt en miljon invånare under imperiets glansdagar till bara en tiondel så många några hundra år senare. 

Många faktorer kan ha bidragit till kollapsen, däribland epidemier, klimatförändringar och naturkatastrofer, politisk vanskötsel och attacker utifrån. 

Det som däremot inte stämmer så bra med resultaten är svenska rasbiologers teser från början av 1900-talet. De påstod att Romarrikets undergång berodde på ofördelaktig ”rasblandning” och det faktum att underklassen fick fler barn än överklassen. Det är exempelvis budskapet i uppsatsen ”The Race Problem of the Roman Empire”, publicerad i tidskriften Heriditas 1921 av Lundaprofessorn i antikens historia Martin P Nilsson.

P Nilsson skulle nog ha blivit förvånad över dna-resultaten i veckans Science.