Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-10 17:24

Artikelns ursprungsadress: https://finaldestinationblogmagazine.com/sport/ishockey/nobbades-av-hockeygymnasierna-fick-chansen-i-mastarklubben/

Ishockey

Nobbades av hockeygymnasierna – fick chansen i mästarklubben

Bild 1 av 3 Niklas Rubin från Fjärås utanför Kungsbacka har hållit på Frölunda sedan han var liten. Nu gör han succé som favoritlagets målvakt.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 3 Niklas Rubin vaktar Frölundas kasse mot Leksand – en barndomsdröm har den här hösten blivit sann.
Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån
Bild 3 av 3 Livet är gott även på det privata planet för Niklas Rubin. Han och flickvännen Pauline Hammarlund, Kopparbergs Göteborgs landslagsanfallare, har flyttat ihop.
Foto: Adam Ihse/TT

KUNGSBACKA. Plötsligt föll allt på plats. Han fick sitt drömkontrakt med Frölunda och flyttade ihop med fotbollslandslagets Pauline Hammarlund. 

Det har varit ett overkligt bra år för Niklas Rubin, hockeymålvakten som tog den långa vägen till favoritlagets kasse.

I slutet av februari i år fick Niklas Rubin ett samtal från sin agent. Debutsäsongen i SHL med Luleå hade inte blivit vad han tänkt sig. Konkurrenten om målvaktssysslan, Joel Lassinantti, storspelade och Rubins möjligheter att visa vad han kunde blev få.

Ärligt talat trivdes han inget vidare i Norrbotten. Flickvännen Pauline Hammarlund, Kopparbergs Göteborg FC:s och fotbollslandslagets anfallare, fanns i Göteborg och det var dit han längtade.

– Så det är klart att det kändes lite overkligt när min agent sade att Frölunda var intresserade, säger Rubin.

24-åringen, som haft Frölunda som favoritlag sedan barnsben, är framme vid sina drömmars mål – det vill säga de regerande svenska mästarnas kasse. Efter ett träningspass i Frölundaborg reser vi några mil söderut längs E6:an och hamnar i ishallarna i Kungsbacka, där karriären tog sin början.

Pappa Anders är lantbrukare och Niklas är uppväxt på en gård i Fjärås. En kompis drog med honom till hockeyträningen med den lokala klubben Hanhals och det dröjde inte länge förrän han drog på sig ansiktsmask och plockhandske.

– Jag och kompisen var jämt här och stannade ofta kvar och tränade extra, berättar Rubin.

– Ja, minns du när ni blev inlåsta i hallen, säger Krister Stigsson, en av de ansvariga i ishallen, som hälsar glatt när Hanhals förre målvakt kommer på besök.

Han går inte omkring med näsan i vädret och tror att han är någonting.

När Niklas är utom hörhåll förklarar han att han inte är ett dugg förvånad över att den jordnära killen, uppväxt på landet, nu vaktar Frölundas mål.

– Han går inte omkring med näsan i vädret och tror att han är någonting. Han arbetar hårt och det ger resultat, säger Stigsson.

Så bra resultat att Rubin under debutsäsongen i Frölunda varit en av lagets mest rosade spelare och utmanar Johan Mattsson, den som de flesta räknade som förstemålvakt inför säsongen. Inför torsdagskvällens möte med Djurgården parkerar Rubin på andra plats i målvaktsligan med en räddningsprocent på 92,83. I fjol var han inte bland de 20 bästa.

– Det är klart att det känns som lite revansch för fjolåret och skönt att få bevisa att man klarar att spela på den här nivån, säger han.

Niklas Rubin tog en krokig väg från isladan i Kungsbacka till Scandinavium. Men kanske var mer tid på hemmaisen det som till slut ledde hela vägen till Frölundas kasse. Foto: Tomas Ohlsson

Men vägen från Hanhals till Frölunda har varit lång och krokig och det är långt ifrån alla som trott på Niklas Rubin. Han fick nobben från alla de hockeygymnasier han sökte till och fick fortsätta hemma i Kungsbacka. Det gjorde att han som junior tidigt fick pröva på A-lagsspel. Han medger att det kändes tufft att inte få plats på hockeygymnasiet, men så här i efterhand tror han att det var det bästa beskedet han kunde få. Det kan vara jobbigt att flytta hemifrån tidigt och genom att vara kvar hemma och börja spela med A-laget mognade han snabbt som spelare.

Efter elva år i Hanhals flyttade han till Småland och Tingsryd. Det blev en säsong med Varberg innan han åkte tillbaka till Tingsryd och spelade allsvenskt i två år. Han hann också med ett kort besök i HV 71, som behövde en tredjemålvakt under SM-slutspelet, men det blev inga SHL-matcher förrän flytten till Luleå.

Förra säsongen var tuff på många sätt. Joel Lassinantti hade en mäktig säsong. Rubin fick bara göra tolv matcher och inte en enda minut i slutspelet.

– Det kändes väl inte riktigt som att jag fick chansen att komma in i det, säger han och hyllar samtidigt sin konkurrent.

– Joel var seriens bästa målvakt. En del räddningar förstod man bara inte hur han bar sig åt för att göra. Det är en fantastisk person. Vi blev väldigt goda vänner där uppe och har fortsatt kontakt, berättar Rubin.

Det kändes väl inte riktigt som att jag fick chansen att komma in i SHL i Luleå.

Att den spelare som ligger före honom i målvaktsligan just nu heter Joel Lassinantti förvånar honom därför inte. Själv föredrar Rubin att inte titta för mycket på sådana tabeller. Han säger att det är lätt att ryckas med och tappa fokus på nuet, att börja fundera på vad som kan hända i nästa match eller nästa säsong.

Just nu är Niklas Rubin precis där han vill vara. Han får vecka efter vecka skrinna in på isen i Scandinavium, arenan på vars läktare han själv så många gånger suttit som supporter. Idolbilderna från förr finns fortfarande kvar i föräldrahemmet. Han berättar om hur han en gång som liten var i Göteborg på hockeyskola och att han fick en autograf av idolen Henrik Lundqvist. Därför kändes det så klart extra speciellt i somras när hans stora förebild var hemma på besök och tränade med laget. Rubin är inte förvånad över att ”Henke” liksom tvillingbrodern Joel vid 37 års ålder fortfarande håller högsta klass.

– Det är väldigt inspirerande att se en sådan som Joel och den passion och det arbete han lägger ner på varje träning och match. Han vill verkligen vinna och jag kan bara anta att ”Henke” är likadan, säger Rubin.

När Niklas Rubin är på besök i isstadion i Kungsbacka vill Leon Olenborg, Max Nilsson och Emilio Morina Svensson göra high five. Men vägen till stjärna var lång. Foto: Tomas Ohlsson

På väg ut från ishallen i Kungsbacka blir Rubin omringad av ett gäng unga Hanhalsspelare från klubbens U10-lag. Nu är det han som är idolen. Emilio Morina Svensson, Leon Olenborg och Max Nilsson vill veta allt, som till exempel varför Niklas har olika färg på benskydden om han spelar hemma eller borta och vem i Frölunda som tar mest i bänkpress.

Livet leker på alla fronter för Niklas. Han har flyttat in i Paulines lägenhet i Göteborg. Han inser att de är lyckligt lottade.

– Det är få förunnat att spela i topplag från samma stad, men vi är samtidigt medvetna om att det kan förändras snabbt när man är elitidrottare och att någon kan få kontrakt med en annan klubb, konstaterar han och medger att han aldrig sett flickvännen spela fotboll innan de blev ihop.

– Faktiskt inte ens på tv, säger han.

Målvakten som tog den långa och krokiga vägen till Frölundamålet har starkt bidragit till att mästarna ligger på andra plats i SHL-tabellen och trots förlust i den första kvartsfinalen mot schweiziska Biel-Bienne lever hoppet om att även försvara CHL-titeln.

Frölunda har en hektisk vecka med tre hemmamatcher. På torsdagskvällen kommer Djurgården till Scandinavium. Rubin, som stått hälften av de 22 SHL-matcherna så här långt, är när vi träffas inte säker på vem Roger Rönnberg vill ha mellan stolparna i finalreprisen. Johan Mattsson är just nu femma i målvaktsligan. Frölunda har inte någon uttalad förstemålvakt – man har två som är lika bra.

Läs mer: Nya målvaktsregeln delar svensk hockey: ”Osund debatt”